Disco-prinsessa

Igår var vi på Esters första disco. Vi, det var jag och barnen alltså, gick på MAX innan discot började så att det inte blev för stressigt. Där var det några andra barn som också skulle gå på discot. Ester träffade en kille från sin klass och dem började göra sina dans-moves redan på MAX. Sjukt sköna moves kan jag säga. :)

När vi väl var innan i lokalen så kom vi fram till att ljudet var för högt för lillebror. så jag och han fick sitta och rulla tummarna i hallen i över två timmar medan Ester parta loss. Och det gjorde hon också. Jag och Sibbe tittade till henne säkert tio gånger under kvällen, jag tror hon märkte det kanske två gånger. Det var ett disco för hela skolan, åk 0-9. Jag blev lite orolig för att de små skulle bli överkörda på dansgolvet eller att åldersskillnaden skulle göra det konstigt, men det var ingenting som verkade vara något problem.

När Ester kom hem så var klockan redan mycket. Hon var fullproppad på chips, popcorn, läsk, godis, kakor och t.o.m. glass från tidigare under skoldagen. Jag lät henne ligga och läsa efter "nattningen". Ungen var vaken till över midnatt!

Teachers pet?

En dag i förra veckan, då jag skulle hämta Ester, så kom hennes lärare gående i korridoren. Han hade varit på ett möte med några andra lärare för att visa vad hans klass hade gjort för uppgifter under hösten. I handen hade han alla Esters pärmar. Jag vet inte om det var en slump. Men jag vet ju hur ordentligt hon har slutfört varje uppgift och hur mycket det betyder för henne att göra klart alla skoluppgifter... jag tar det som en komplimang :) Jag stod där och blev riktigt stolt. Men Ester hon bara ryckte på axlarna hon. För, ni vet, riktiga artister, dem bedömer sig själva snarare än att låta sig bedömas.

Igår kväll drog lille-brossan en riktig rövarhistoria vid matbordet. Det var spöken och de var snälla men de var rädda för en tiger osv. Han kunde peka ut vart han hade hört och sett detta, och han var säker på att det inte var hitte-på. Ester var inte sämre själv. Hon berättade att hon hade varit på spökpromenad redan i mammas mage... Jag trodde att mamma svalt en väckarklocka, men nu vet jag att det var ju ester som skrek den där gången.

Hon älskade maten idag. Faktiskt så mycket att hon ville komma ihåg vad det hette så hon kunde säga till att få sådana fler gånger... hon sprang in på sitt rum och skrev upp namnet, sedan kom hon ivrigt springande och tittade frågande på mig - var det Nöthjälpare de hette? Jag lagade Nötjärpar :)

En liten present

Lite backstory:
Ester har börjat samla kastanjekärnor då hon gått hem ifrån skolan nu en tid. Hon har en stor korg full vid det här laget.

När vi kom hem ifrån skola och förskola idag så gick Ester direkt in till sig och hämtade ett paket som hon lagt på Sibbes madrass kvällen innan (han sover i hennes rum nu medan vi tapetserar om i v-rum och har hans rum som temporärt förråd). Han öppnade paketet med iver och jag tänkte att - nu blir han säkert besviken eller nått - men nej. Det tindrade liksom i hans ögon som om det vore själva julafton. I paketet låg en kastanjekärna! "Åhh, tack Ester!" utbrast han.

Senare, vid middagen, sitter Sibbe lugnt för sig själv och slevar in sked efter sked med makaroner. Märkbart utan speciell yttre stimuli säger han: "Jag älskar dig, Ester"
E: "Varför då?"
S: "För du är bäst!"
E: "Jaha, är det för att jag ger dig så fina presenter eller?" (Hon frågade egentligen några fler saker innan, men jag har glömt vad det var...)
Sibbe nickade, och då såg jag att hans lilla kastanjekärna låg där bredvid tallriken.

Tänk att vi ska anstränga oss så för att hitta presenter och julklappar som barnen ska tycka om. Ut på gårdarna och plocka kastanjekärnor istället!

ps - jag visste inte riktigt på vems blogg jag skulle lägga detta inlägg, så jag helgarderade mig.

Konsekvenstänk

Här om dagen gick vi hem ifrån skolan, jag och Ester. Vi pratade om vad som hänt i skolan under dagen och Ester berättade att hon blivit ledsen på en kamrat som förstört hennes lek. Vi kom fram till att alla någon gång gör något som andra stör sig på ...och Ester spårade vidare:

"Ibland, när någon gör någonting mot mig som gör mig arg, så vill jag göra något elakt tillbaka. Men så vill jag ju säga till fröken och om jag gör tillbaka så vet jag ju att fröken kommer säga till mig också - så då gör jag inte tillbaka..."

Imponerande reflektion för en 6-åring känner jag. :)

Skolstart

Ja det blir inte mycket verksamhet här, men då och då kikar vi in och uppdaterar er om vad som hänt. Om ni fortfarande läser?

Idag var det hur som helst skolstart! Stora damen... Eftersom hon inte gått på förskola i närheten så kände hon ingen av de andra barnen och ville hellre vara med mig än med dem, men jag tror det kommer gå bra om hon får några dagar på sig att bli varm i kläderna. Hon verkade gilla magistern iaf och han verkar ha bra hand med barn. Vilket man väl kan förvänta sig efter 35 år, eller vad han nu sa att han jobbat i skola.

Jag hann prata lite med honom om Esters förutsättningar, att vi har gjort en adhd-utredning och uteslutit det men hon är aktiv och behöver stimuleras för att koncentrera sig. Han verkade med på noterna och tyckte generellt att det överdiagnostiseras.

Bjuder på två skolstartsbilder och några sommarlovsbilder.

Klokheter

Det är inte varje dag man hör en sexåring säga "Jag vill inte bli prinsessa, det verkar så jobbigt".

Resonemanget fortsatte sen med "Men tänk om jag gifter mig med en prins utan att veta om det!?" och därifrån till vikten av att veta vem man gifter sig med och att dela värderingar och ansvar i relationen. Hoy!

Förutom det har vi det roligt nästan jämt, med hormoner i omlopp och kompisar med ovårdat språk som smittar. Jag antar att det kunde vara värre än "jäklorns", men att man måste påminna varje gång de umgås...

Sommarlovet lider mot sitt slut, men än är det tre veckor kvar.

Ester lagar mat

Här om dagen gick Ester med sin mamma och bror till Gränby centrum och köpte sig en bok - för sina egna pengar. Det var ännu en bok om hästen Sigge, som hon tycker så mycket om att läsa för sig själv. Jag tycker det är rätt imponerande att min lilla sexåring knallar iväg med sina sparade veckopengar och lägger dem på en bok. :)

Idag lagade jag och Ester mat tillsammans. Vi ska försöka oss på att hon får bestämma en maträtt per vecka och sedan vara med och handla och laga maten. Hon konstaterade att hon hade gjort nästan allt när hennes mamma berömde henne för maten. Vi var två med blodsockret nere i knäna så att vi bara blev osams två gånger är ju också imponerande. :) Maten blev väldigt god och då Ester var klar så tackade hon mamma för maten, vilket blev lite konstigt då mamma bara tackade tillbaka.

Men så var det ju det där med kepsen på sig vid matbordet. Tydligen har Ester hört att man inte får ha keps på sig inomhus över huvud taget. Men det har ju jag!? Men jag håller med henne om att man inte ska ha det vid matbordet, och jag hade glömt att en av mina nya dyrgripar satt på fortfarande då jag satte mig. Ester läxade minsann upp mig och sedan kom vi fram till att man inte behöver ha kepsen inomhus hos andra men att det är ok att ha det hemma så länge man inte sitter vid matbordet. Plötsligt gick Ester ifrån bordet för att hämta en sak. Hon kom tillbaka med en pinne. Vi båda vuxna sade direkt att hon inte fick ha den vid matbordet. Då sade Ester lite irriterat: "Jaha, men det är ju ingen keps i alla fall". Nä, det var ju så sant....

rekord

I torsdags tog Ester ett nytt personligt rekord i hoppreps hopp. Det gamla var typ 12, nu är det 33! Rätt bra utveckling måste jag säga.

Idag har hon simmat själv utan varken puffkuddar på armarna eller nånting på ryggen. Vi var på badhuset i över 4 timmar och hon älskade varje sekund. PLASK PLASK!

Solunge

Ester älskar att vara ute och tar varje chans till att gå ut ensam på gården. Väl där så hittar hon sysselsättningar oavsett vem som mer kan tänkas vara på plats. Nu har det börjat dyka upp lite fler tjejer i ungefär samma ålder - nått eller några år äldre. Kanske slipper gården vara så otroligt grabbig hela tiden ändå (ibland är det 10-20 killar och leker här samtidigt).

Det märks att hon börjat umgås med äldre barn igen - istället för bara de yngre på förskolan - för igår hade hon fått "FETT ONT" när hon slagit sig på foten. Vi gick till en ny pizzeria som lokaliserat sig på gångavstånd ifrån hemmet och Ester håller fortfarande fast vid att hon vill gå dit VARJE dag hedanefter. Så kommer det INTE att bli. :)

Sagt om Bamses värld

Hemligt pyssel

Ikväll hade jag en hemlighet för Ester. Hon har velat pyssla med mig ett bra tag nu men det har alltid varit något i vägen (så som bra väder osv)... Ikväll var det dåligt väder och jag hade fått en så bra idé. Vi tog ett par gamla vita rullgardiner och rullade ut på Esters golv. Så fick hon och brorsan ligga modell och rita konturer för/runt varandra med min hjälp. Sedan färglade vi Ester-bilden. Idén landade perfekt rätt. Jag trodde att hon skulle bli irriterad då Séur började måla utanför linjerna och kladda runt med färgerna. Men Ester var så snäll och duktig. Hon uppmuntrade honom och gav honom komplimanger och vi hade det så mysigt. När jag orkar lägga in foton till datorn så ska jag lägga ut bevisen :)

Den dåligaste dagen i Esters liv

Jag har sagt det förut, jag kan inte nog poängtera det idag: Vissa borde inte få ha körkort. Vi höll på att förlora ett barn idag, pga. en ouppmärksam taxichaufför som pratade i telefon istället för att bromsa när vi gick över på övergångsstället. "I'm sorry, jag ber om ursäkt från hjärtat, men dom brukar alltid stanna" sa han. Vadå "Dom brukar alltid stanna"?! Du som förare har skyldighet att stanna! Vi var dessutom långt ut i vägen innan du ens kom fram till övergångsstället! Och hur långt kommer du med "I'm sorry" den dag du kör ihjäl en annan människa? Jag kan lova att det inte var särskilt vackra ord som kom ur min mun, adrenalinet pumpade för fullt och jag behöll inte lugnet för fem öre. Rädslan, förklädd i ilska. Jag stod och skakade länge efteråt innan jag kunde cykla vidare. Ringde polisen när vi kommit hem och fått barnen i säng, han hänvisade till "trafikkollegorna" som svarar i telefon vardagar 9-11. Det gör väl egentligen ingen skillnad, för polisen har betydligt viktigare saker för sig att ta hand om en kväll som denna och han är ju långt borta redan nu, men regnumret ligger väl sparat i min telefon, så come Monday... Jag antar att det är svårt att utreda ett sånt ärende, regnummer eller inte, och att det kommer läggas ner ganska omgående, men jag måste göra nånting.

E sa på kvällen att det här var den dåligaste dagen i hennes liv pga. taxin. Vi pratade om det och jag hoppas att det inte påverkar henne för länge och tackar Gud för att det inte gick värre än det gjorde.

Helgon

På temat korta inlägg:

"När jag blir stor och åker till IKEA utan mina barn så kommer jag köpa glass varje dag!"
"Tror du aldrig jag har gjort så då?"
"Du? Nähä, men JAG skulle göra det!"

Skönt att hon litar på mig än...

Kollegan

"Jag har en kollega som heter Korvus".
"Vi jobbar med att hjälpa andra människor".

:) Korta inlägg är bättre än inga.

Skolvalet 2015

Det har varit tyst alldeles för länge nu. Vi hoppas att ni inte försvinner härifrån, men i takt med att Ester blir äldre så äger hon också sin integritet mer och mer. Därför kommer det bli betydligt färre uppdateringar framöver. Ester utvecklas ju hela tiden, om än inte i stunden lika påtagligt som Sibbe. Men det är inte samma tjej nu som vi hade hos oss för ett år sen - på gott och ont.

Men idag har vi fått stora nyheter, besked om skolplacering! Ester fick sitt (vårt) förstahandsval, Kvarngärdesskolan. Vi valde den för att de har en engelskspråkig inriktning och på den svenskspråkiga (som vi sökte eftersom vi inte pratar engelska hemma) börjar med engelska redan från förskoleklass. För vad ska hon annars lära sig, hon som räknar, skriver och läser godnattsagor för mig på kvällarna? Och då menar jag att hon läser t.ex. Törnrosa, med många sidor och många, långa meningar på varje sida. Oftast orkar hon inte läsa allt själv men då hjälps vi åt. Och på fritiden läser hon kapitelböcker för sig själv i sitt lilla läshörn. Vi funderade på att låta henne hoppa över en klass och gå in i ettan, men eftersom vi är nya i området så är det nog ändå bättre att hon får börja i en klass där alla är nya och inte i en redan sammansvetsad grupp.

Så nu njuter vi av de sista fyra månaderna där vi inte behöver anpassa våra ledigheter till läsårets lov och planering.

Grattis Ester

Vår älskade femåring har fyllt sex år. Sex långa, snabba år. Grattis älskade du!

Stora nyheter

"STORA NYHETER" deklarerade Ester när pappan skulle ut från Biltemas parkering. "Axel Ovekrans kör krångligt och fel!"

Har vi en framtid på journalisthögskolan och tv4-nyheterna kanske?

Badhoppan

Jag har ju kommit av mig lite med detta bloggande, tyvärr. Som tur är så har Jess visat framfötterna här på Esters hörna. Men nu kom jag ju på att jag bara måste skryta lite om Esters förehavanden sist vi var på badhuset, jag och hon...

Vi hade först försökt att åka bort till Fyrishov, Uppsalas svar på "Paradisbadet", så som jag alltid trott att alla badhus med lite extra "Flash" har hetat. Det var så packat på parkeringarna både framför och bakom den byggnaden så de hade gjort en tillfällig extraparkering på ett fält - som också var fullsmockat av bilar. Ja ja, tänkte jag och försökte lista ut någon bra parkeringsplats i närheten, vi åkte runt en stund och då jag kom på att man kanske kunde leta sig in på universitets parkering så gav Ester högljutt upp och krävde att vi åkte hem istället. Dumma evenemang och dumma Jullov....

Så vi gick till det lokala badhuset istället. 

Ja, det hade var rätt länge sedan vi delat en pool tillsammans där vi inte var fastkilade i varandras ben tillsammans med ännu en liten huligan. Så vi tog det nätt och klev lugnt ner i barnpoolens grundaste del. Ester blev lite besviken då hon märkte att den lilla blåa rutschkanan var borta. Jag gick och frågade efter den men den hade varit orsak till för många olyckor så den kommer aldrig tillbaks. Nehepp, då får vi försöka göra det bästa av situationen då, tänkte jag. Men det var inte så svårt. Ester klättrade så småningom upp på poolkanten och ville hoppa. Precis då hon skulle lämna kanten så började hon tveka och tittade på mig med både rädsla och frustration i ögonen. Så vi tog det stegvis. Först sittandes, sedan med krokiga ben, sedan från rakt stående. Sedan visade Ester vad hon är gjord av. Hon började hoppa ordentligt, och inte bara på poolens grundaste del. Snart var vi på stora bassängens djupaste del och hoppade och dök ifrån kanten. Varken jag eller Ester bottnar där. Jag inser att Ester aldrig gått i någon simskola eller ens gjort någon större strukturerad ansträngning att lära sig simma. Men hon hade inga problem alls. Jag tror inte ens hon behöver sina flytkorvar på armarna längre. Ska jag vara helt ärlig så stod jag där på kanten och bet mig i tungan lite då jag kommit på den smarta idén att dyka framåt likt proffssimmarna gör då de ska tävla. Jag har ALDRIG förut gjort det, bara dykt rakt nedåt någon gång för typ 25 år sedan. Det kändes pirrigt, men om nu Ester ska besegra sina rädslor stup i kvarten (bokstavligen), så kan jag också. Och det kunde jag!

Så, tack Ester, för att din mentalitet smittar av sig på en gammal fegis.

Första pojkvännen

Ester och lilla mamman har varit på besök hos Lucas och hans lilla mamma. De talade om för oss senast de sågs att de hade pussats, busungarna. De har pratat i flera år om att de ska gifta sig när de blir stora... Det är så härligt när ens egna barn och ens gamla vänners barn kommer överens lika bra som mammorna, barnen har alltid lekt fint ihop och saknar varandra mellan gångerna. "Kan vi inte åka och hälsa på Lucas nån gång?" frågar Ester med jämna mellanrum. Och nu kunde vi det, för att sova över till och med. Barnen klarade inte riktigt att sova i samma säng, precis som förra gången. Och förrförra. Vi får väl se hur det går när de gifter sig < 3

Idag gick vi med barnen på Disney on Ice. Ester var glad iaf... Förbjudet att lägga ut bilder från showen, så det gör jag inte.