Lite backstory:
Ester har börjat samla kastanjekärnor då hon gått hem ifrån skolan nu en tid. Hon har en stor korg full vid det här laget.
När vi kom hem ifrån skola och förskola idag så gick Ester direkt in till sig och hämtade ett paket som hon lagt på Sibbes madrass kvällen innan (han sover i hennes rum nu medan vi tapetserar om i v-rum och har hans rum som temporärt förråd). Han öppnade paketet med iver och jag tänkte att - nu blir han säkert besviken eller nått - men nej. Det tindrade liksom i hans ögon som om det vore själva julafton. I paketet låg en kastanjekärna! "Åhh, tack Ester!" utbrast han.
Senare, vid middagen, sitter Sibbe lugnt för sig själv och slevar in sked efter sked med makaroner. Märkbart utan speciell yttre stimuli säger han: "Jag älskar dig, Ester"
E: "Varför då?"
S: "För du är bäst!"
E: "Jaha, är det för att jag ger dig så fina presenter eller?" (Hon frågade egentligen några fler saker innan, men jag har glömt vad det var...)
Sibbe nickade, och då såg jag att hans lilla kastanjekärna låg där bredvid tallriken.
Tänk att vi ska anstränga oss så för att hitta presenter och julklappar som barnen ska tycka om. Ut på gårdarna och plocka kastanjekärnor istället!
ps - jag visste inte riktigt på vems blogg jag skulle lägga detta inlägg, så jag helgarderade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar