En dag i förra veckan, då jag skulle hämta Ester, så kom hennes lärare gående i korridoren. Han hade varit på ett möte med några andra lärare för att visa vad hans klass hade gjort för uppgifter under hösten. I handen hade han alla Esters pärmar. Jag vet inte om det var en slump. Men jag vet ju hur ordentligt hon har slutfört varje uppgift och hur mycket det betyder för henne att göra klart alla skoluppgifter... jag tar det som en komplimang :) Jag stod där och blev riktigt stolt. Men Ester hon bara ryckte på axlarna hon. För, ni vet, riktiga artister, dem bedömer sig själva snarare än att låta sig bedömas.
Igår kväll drog lille-brossan en riktig rövarhistoria vid matbordet. Det var spöken och de var snälla men de var rädda för en tiger osv. Han kunde peka ut vart han hade hört och sett detta, och han var säker på att det inte var hitte-på. Ester var inte sämre själv. Hon berättade att hon hade varit på spökpromenad redan i mammas mage... Jag trodde att mamma svalt en väckarklocka, men nu vet jag att det var ju ester som skrek den där gången.
Hon älskade maten idag. Faktiskt så mycket att hon ville komma ihåg vad det hette så hon kunde säga till att få sådana fler gånger... hon sprang in på sitt rum och skrev upp namnet, sedan kom hon ivrigt springande och tittade frågande på mig - var det Nöthjälpare de hette? Jag lagade Nötjärpar :)
1 kommentar:
Och jag måste fråga, vad är det som pågår? Älskar er.
Skicka en kommentar