Små vänner är också vänner

Ester har blivit så VUXEN på så kort tid... Hon tar sin väska, bär omkring på sin bebis-docka, säger "Hejdå, Ette jobba" till sina föräldrar... Ja, snart flyttar hon väl hemifrån också!

Svartsjuk är hon också. Vi var på IKEA igår och lunchade med några småkompisar och deras mammor. En av mammorna skulle gå o hämta kaffe och jag fick äran att hålla hennes lilla dotter på tre månader under tiden. "Bort den, bort den!" sa Ester och var inte alls nöjd med situationen. När den andra mamman kom tillbaka och fick sin dotter sa Ester "Min mamma! Krama!" och så skulle vi kramas där i stolen. Åh mitt lilla hjärta... Idag var vi hos en av mina kollegor och hälsade på henne och hennes dotter, lilla H, som blir ett i mars. Ester tyckte att alla H's leksaker var "min!" och hade väldigt svårt när H höll mig i handen eftersom hon inte går själv än. "Min mamma!" Däremot kunde Ester själv låna H's mamma till att läsa bok... Ester klappade H på huvudet och sa "Lilla vännen!", jag asgarvade! Det var så tydligt Axel i sättet hon sa det. Sen skulle Ester också gå och hålla mig i båda händerna, som hon såg att H gjorde med sin mamma (ni vet, så där dubbelvikt och så håller barnet i pekfingrarna, som man går med barn som inte kan gå själva än. Tur att Ester är lite längre iaf!) Och när vi skulle åka skulle Ester inte följa med, hon var fullt upptagen med att läsa bok och blev superarg när hon inte fick ta med sig boken. Dags att lära sig skillnaden mellan ditt o mitt kanske? Fick muta henne med nappen för att hon skulle släppa boken...