Vi gick förbi en lampa som var trasig - samma som då Jess och ester var ute och gick för någon tid sedan. Då kom Ester hem med uppspärrade ögon och förklarade entusiastiskt för mig att lampan var trasig. Efter lite fler detaljer av Jess så förstod jag att Ester hade gått förbi denna lampa på vägen hem från affären och att hon inte kunde sluta prata om den förrän hon fått komma hem och säga detta till mig.
Men tillbaka till framtiden... (om man tänker på att jag skrivit en del om den där dagen för ett tag sedan) Idag gick vi i alla fall förbi samma lampa. Jag ville att Ester skulle skynda på lite så jag uppmärksammade denna tragedi åter igen. Ester lät helt skärrad då hon konstaterade att lampan var trasig. Själv sitter jag ju hemma och ruttnar hela dagarna, söka jobb är också ett ord för det. Så med lite bitter röst konstaterade jag att jag är ju elektriker så "pappa kan kanske laga den". Så gick jag fram och knackade varsamt på stolpen och VIPS!! lampan började komma igång. Otroligt! En lampa som stått mörk i veckovis lyser bara man knackar på stolpen en aning. Stolt visade jag Ester att den lös och Ester var lika entusiastisk som vanligt då det gäller denna lampa: "Lampan trasig, pappa laga!" :)
3 kommentarer:
Ja, och sen när jag kom hem så berättade Ester att lampan var trasig, pappa laga lampan. Sen klappade hon händerna, tittade på Axel och sa "Du kan du!"
Det är häftigt, men du är ju elektriker, kanske skulle du laga människor, istället.
Förstår att Ester blev imponerad.....vem skulle inte blivit det?
Precis idag skriver jag på min blogg om att kroppens lampa är ögat. Men det kan ju inte Ester förstå än. Kram farmor Mita.
Jag har alltid tyckt att du är ett ljushuvud! Man blir varm av att läsa sådant här - en bra start på helgen.
Skicka en kommentar