Disco-prinsessa

Igår var vi på Esters första disco. Vi, det var jag och barnen alltså, gick på MAX innan discot började så att det inte blev för stressigt. Där var det några andra barn som också skulle gå på discot. Ester träffade en kille från sin klass och dem började göra sina dans-moves redan på MAX. Sjukt sköna moves kan jag säga. :)

När vi väl var innan i lokalen så kom vi fram till att ljudet var för högt för lillebror. så jag och han fick sitta och rulla tummarna i hallen i över två timmar medan Ester parta loss. Och det gjorde hon också. Jag och Sibbe tittade till henne säkert tio gånger under kvällen, jag tror hon märkte det kanske två gånger. Det var ett disco för hela skolan, åk 0-9. Jag blev lite orolig för att de små skulle bli överkörda på dansgolvet eller att åldersskillnaden skulle göra det konstigt, men det var ingenting som verkade vara något problem.

När Ester kom hem så var klockan redan mycket. Hon var fullproppad på chips, popcorn, läsk, godis, kakor och t.o.m. glass från tidigare under skoldagen. Jag lät henne ligga och läsa efter "nattningen". Ungen var vaken till över midnatt!

Teachers pet?

En dag i förra veckan, då jag skulle hämta Ester, så kom hennes lärare gående i korridoren. Han hade varit på ett möte med några andra lärare för att visa vad hans klass hade gjort för uppgifter under hösten. I handen hade han alla Esters pärmar. Jag vet inte om det var en slump. Men jag vet ju hur ordentligt hon har slutfört varje uppgift och hur mycket det betyder för henne att göra klart alla skoluppgifter... jag tar det som en komplimang :) Jag stod där och blev riktigt stolt. Men Ester hon bara ryckte på axlarna hon. För, ni vet, riktiga artister, dem bedömer sig själva snarare än att låta sig bedömas.

Igår kväll drog lille-brossan en riktig rövarhistoria vid matbordet. Det var spöken och de var snälla men de var rädda för en tiger osv. Han kunde peka ut vart han hade hört och sett detta, och han var säker på att det inte var hitte-på. Ester var inte sämre själv. Hon berättade att hon hade varit på spökpromenad redan i mammas mage... Jag trodde att mamma svalt en väckarklocka, men nu vet jag att det var ju ester som skrek den där gången.

Hon älskade maten idag. Faktiskt så mycket att hon ville komma ihåg vad det hette så hon kunde säga till att få sådana fler gånger... hon sprang in på sitt rum och skrev upp namnet, sedan kom hon ivrigt springande och tittade frågande på mig - var det Nöthjälpare de hette? Jag lagade Nötjärpar :)

En liten present

Lite backstory:
Ester har börjat samla kastanjekärnor då hon gått hem ifrån skolan nu en tid. Hon har en stor korg full vid det här laget.

När vi kom hem ifrån skola och förskola idag så gick Ester direkt in till sig och hämtade ett paket som hon lagt på Sibbes madrass kvällen innan (han sover i hennes rum nu medan vi tapetserar om i v-rum och har hans rum som temporärt förråd). Han öppnade paketet med iver och jag tänkte att - nu blir han säkert besviken eller nått - men nej. Det tindrade liksom i hans ögon som om det vore själva julafton. I paketet låg en kastanjekärna! "Åhh, tack Ester!" utbrast han.

Senare, vid middagen, sitter Sibbe lugnt för sig själv och slevar in sked efter sked med makaroner. Märkbart utan speciell yttre stimuli säger han: "Jag älskar dig, Ester"
E: "Varför då?"
S: "För du är bäst!"
E: "Jaha, är det för att jag ger dig så fina presenter eller?" (Hon frågade egentligen några fler saker innan, men jag har glömt vad det var...)
Sibbe nickade, och då såg jag att hans lilla kastanjekärna låg där bredvid tallriken.

Tänk att vi ska anstränga oss så för att hitta presenter och julklappar som barnen ska tycka om. Ut på gårdarna och plocka kastanjekärnor istället!

ps - jag visste inte riktigt på vems blogg jag skulle lägga detta inlägg, så jag helgarderade mig.