Idag är det dåligt väder i Uppsala och hela familjen är hemma.
Ester tycker inte det är så roligt att leka ensam, så ofta blir det pappa-lek.
Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen då Ester försökte förklara sin nya lek. Jag satt på golvet och skulle köra hennes plastbilar mot henne, och då skulle hon hinna springa bort och ställa sig på fällen vid puff-kudden. Ester sprang och vann och jag ville få reglerna förtydligade...
"Alltså, jag ska köra bilarna på dina fötter?"
"Nej, du ska inte hinna köra på mina fötter"
"Ja, men alltså, det blir ju ingen lek om jag inte försöker"
"Ja, men, det är inte den leken vi leker nu, vi leker att du INTE ska hinna köra på mig och så springer jag" (förenklat i efterhand).
Vid det här fallet började skrattanfallet och Ester klev upp i mitt knä lite moloken och sa:
"Jag skrynklar ihop dig, sluta skratta" (hon menade att det blev så många rynkor i mitt ansikte då jag skrattade, och då ville hon släta ut mig...inte skrynkla).
Det hela slutade i alla fall med att jag rullade bilen mot Esters fötter, då jag träffade så vann jag, då Ester hann springa iväg så vann hon. Sen fick jag blunda och hålla fram handen och försöka identifiera olika leksaker som Ester la i min handen.
Så måste jag ju också få skriva av mig om vad som hände i fredags...
Ester kom hem ifrån förskolan. Jag frågade: "Ester, vad har du ätit på dagis idag?"
"KOVR!"
"Jaha, vad mer då..."
"Öhhh, nej inte kovr, potatis, grönsaker och... puff-kuddar."
"Puff-kuddar?"
"ehhhhm, PANG!-puffar!"
"hehe, menar du pan-biffar Ester?"
Så fortsatte hon med några fler kombinationer som jag inte kommer ihåg, ungefär puff-pangar...
*ler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar