Nu går sista visan

Döm om min förvåning när Ester gick omkring och sjöng den här lilla sången på kvällskvisten:

Nu går sista visan,

dej vill jag sjunga för,

vi behöver varandra,

du och jag och dom andra,

som står utanför.

Låt den sista strofen

bli till en sång vi minns,

tack för att jag får ha dej,

tack för att alla finns.

Inte vad jag förväntade mig av en treåring. Och sen den självklara frågan: Mamma, vad heter dom som behöver varandra? Började rabbla alla namn jag kunde komma på och när jag missade någon så fyllde Ester i...