En fullspäckad helg

I fredags kom Esters kusiner på besök. Det blev en familj på 5 plus en familj på 3,5 bodde på en 72kvm yta. Det var full rulle med andra ord!

Men fredagen började som sig bör med förskola tills 16.00. Det brukar ju vara ganska svårt att få med sig Ester hem för mig (pappa) ifrån förskolan ibland, men i fredags räckte det med att påminna henne om helgens gäster så var hon redan i hallen och kämpade med ytterkläderna. Sedan hann Ester precis säga hejdå till Mammas och Pappas kompisar som var på besök under eftermiddagen.

När kusinerna väl kom så tog det inte många minuter förrän de båda treåringarna lekte "på full volym". De lekte tills de stupade i säng.

På lördagen var treåringarna med och gympade. Sedan blev det långpromenad och plaskande i pölarna. Det blev många ytterplagg som blev brunare än de var förut, Ester hade t.ex. en lerfläck ända upp mot nacken och pappas inne-gympadojjor fick åka in i tvättmaskinen efter lite träsk-fotboll. Då vi kom hem fick treåringarna bada i badkaret. Sedan blev det spela spel och TV för oss andra medan de två yrvädren öste på ända till sista steget mot sängen.

På söndagen kom faster Malena. Hela gänget förutom Jess (som hade söndagsskola) drog till simhallen och badade. Ester provade på allt som fanns förutom ångbastun. Under tre vuxnas uppsikt tog hon sig lite chockat igenom hinderbanan i stora bassängen. Ruschbanan var jättekul och det fria plaskandet i lilla bassängen också. Men då Ester kom hem berättade hon för sin mamma att hon hade "varit i en stor balja som bubblade" (d.v.s. bubbelpoolen). Ester fick också en glass av sin faster, ansiktuttrycken var underbara att skåda...hon log och kisade så mycket av lycka att hon knappt kunde se någonting.

På vägen hem efter badet ville Ester "hem och bada" med sin kusin. Då jag förklarade att kusinerna skulle åka hem igen snart så tyckte ester att hon kunde bada med faster istället. :) Nog med bad kom vi överens om. Istället åt vi god mat. Men Ester hade sprungit iväg ifrån sitt lilla matbord innan hon var klar (av utrymmesskäl fick småflickorna sitta på ett alldeles eget minibord mitt på köksgolvet). Det är klart att de knappt hade tid att äta för all lek som var tvungen att lekas hela tiden, vi stora förstod det i viss mån. Men äta upp maten var ändå ett måste så jag gick och hämtade Ester lite bestämt. EJ UPPSKATTAT! Ester försökte fly och blev riktigt tjurig på mig då jag prompt skulle få i henne ännu en köttbit. Det var ju "för starkt" tyckte hon, men jag menade att det var två olika sorters kött och att hon bara testat den starkaste. Så Ester testar en av de mildare under protest och springer sedan iväg igen, in på sitt rum. Vi andra fortsätter äta. Efter ett tag kommer hon tillbaka, som en liten kråka som knycker en brödbit springer hon fram till sin tallrik, tar en köttbit, kastar in den i munnen och springer iväg igen. Så upprepas detta tills all maten är uppäten... det var kanske ganska gott ändå ;) Allt för att pappa inte ska få ha rätt, eller?!

Då maten blev uppäten så fick kusinerna efterrätt innan de skulle fara hem igen. De två små hade bakat negerbollar (chockladbollar om man inte tål n-ordet) kvällen innan och var väldigt stolta med denna bedrift. Det blev glass också...så vi åt alla tills vi knappt kunde prata. Men så var det tillslut dags att säga hejdå. Ester konstaterade att vi hade haft fredagsmys (sådär på en söndag). Att säga hejdå är inte så populärt. Ester vägrade t.o.m. säga hejdå till storkusinen, henne var Ester arg på eftersom hon skulle åka iväg. Som tur var så försvann inte alla samtidigt då faster Malena stannade nästan ända tills läggdags.

Så var en full helg till ända. Men inte nog med äventyr för det! Igår (måndags) fick Ester pröva sin nya cykel som hon fick i födelsedag. Den passar henne perfekt och hon är så glad för att kunna cykla till och från förskolan nästan helt själv (hjälp erfordras i backar). Sedan var det bara att hänga med till STHLM där morfar blev firad. Ester gnällde lite om att få åka hem i början (kanske hade det varit lite mycket på så få dagar). Men om ni läser inlägget innan detta så ser ni att den attityden ganska snart gjorde en 180gradig vändning. ;)

Se upp världen, här kommer jag!