lördag 3 mars 2012
Alltid ska det va nånting...
Vi inledde dagen med familjegympa, allihop. Ester tyckte det var MYCKET roligt att pappa äntligen följde med. Efter avslutat pass, dusch o lunch så styrde jag och Ester kosan mot stan. Hann med en affär och en fika innan olyckan var framme - Ester klämde tummen i en dörr. Tummen blev platt och sjukvårdsupplysningen rekommenderade akuten. Så där tillbringade vi de sista fyra timmarna av eftermiddagen/kvällen. Eftersom Ester tidigare har uppvisat vissa aversioner mot läkare och andra som ser ut som läkare (t.ex. sjuksköterskor) så var det med viss oro jag infann mig på barnakuten, men Ester deklarerade stolt att hon var tre år och då kan man vara duktig. Och det var hon! Inget gnäll och svarade efter bästa förmåga på alla frågor (om än något blygt). Vi blev relativt snabbt förpassade till röntgen och där fick Ester verkligen visa hur duktig hon var; eftersom jag är gravid fick jag inte vara inne i salen när de fotograferade, men Ester skötte sig exemplariskt med sköterskorna och var superstolt över att ha klarat det utan mig! Bilderna visade att inget var brutet så strax efter kl 20 fick vi åka hem igen. Sliten och medtagen dotter men skönt att det inte var värre! Imorrn blir en lugn återhämtningsdag så tummen får vila lite...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Säg till Ester att farmor har ochså klämt en tumme, så halva naglen är blå, så hon är inte ensam om det.
Kram, farmor Mita.
Skicka en kommentar