Nyckelpigor

I julas fick vi med oss en nyckelpiga hem i julgranen. Så länge den satt i granen hade inte Ester några problem med den, men när den en morgon kom krypande på frukostbordet blev hon HELT hysterisk. Nyckelpigan fick flytta till de sällare jaktmarkerna på balkongen och allt var frid och fröjd. Ester försökte med att det var nyckelpigor i sängen när hon hellre ville sova hos oss, men den gubben gick inte så bra.

I natt har Ester drömt mardrömmar. Mellan klockan 1 och 5 vaknade jag ett antal gånger, dels av att hon drömde och dels av att hon klättrade rakt över mitt ansikte för att hon ville sova på andra sidan om mig. Klockan 5 vaknade jag av att hon gallskrek rakt ut och såg att hon liksom försökte borsta bort nånting från hela kroppen. Jag frågade vad det var och hon svarade att det var ”fullt med nyckelpigor överallt” som hon måste ta bort… Livrädd! Jag tände lampan och vi konstaterade att det inte fanns några nyckelpigor, hon hade bara drömt. Nöjd med det la hon sig ner och jag släckte igen – för att fem minuter senare ha en gråtande dotter som klättrade ur sängen och proklamerade att ”Det här är inte alls bra!” Hon blev stående på golvet i sovrummet en stund och funderade över nästa drag, men det var inte att komma tillbaka till sängen. Helst ville hon gå upp men det var inte jag så sugen på… Så hon gick ut i hallen och jag for efter för att hämta tillbaka henne till sovrummet. Men då vägrade hon ens gå in där, så det slutade med att vi den sista timmen sov tillsammans i hennes säng istället, för där fanns det i alla fall inga nyckelpigor. När vi hade vaknat och höll på att borsta tänderna var hon helt logisk och klar över att det inte fanns några nyckelpigor – ”Det var bara en dröm!”

Hur tidigt kan man sätta ett barn i fobibehandling?