De där grodorna som hoppar ur munnen på Ester med jämna mellanrum är underbara! Idag lekte hon i sitt lilla kök, gick omkring med en skål med "tårta" i. Helt plötsligt tappade hon skålen på golvet:
"Åh nej! Min tårta!"
"Här Ester, ta en sked så skopar vi upp tårtan i skålen igen!"
Vi öste upp tårtan och hon fortsatte "äta"...
"Får mamma en puss?"
"Nä, skeden i vägen!"
Jahaja, bortprioriterad till förmån för en sked!
Men favoriten just nu är ändå från i söndags: På vägen från garaget gick vi på gångvägen, tills Ester fick för sig att hon skulle gå på den ler-geggiga gräsmattan:
"Nu min tur att gå i bajset!"
Jaa, vad ska man säga?
2 kommentarer:
Hennes kommentarer skapar onekligen fniss och skratt ganska ofta. Saknar min lilla sockerärta!
Måste säga att jag saknar henne ochså, hon är så mysig och rolig.
Det är ju så långt mellan gångerna, och mycket händer med Ester från gång till gång. Hon växer och det är ju riktigt.
Men nu är det ju inte så långt tills vi ses. Kram farmor Mita.
Skicka en kommentar