Bang bang bang...

"Du får leka med legobitarna en annan dag pappa", sa Ester och sprang iväg ifrån köket med alla bitarna. Jag satt kvar på köksgolvet så som Ester hade föreskrivet. Tillbaka kommer hon med sitt leksaksstetoskop. "Nu leka bang bang", så stoppar hon i hörselsnäckorna i mina öron och sätter delen som känner av hjärtljuden på mitt vänstra bröst. "Bang bang bang". Sen var det nog en liten tvist på slutet av leken, för då tog Ester och slog mig i ansiktet med stetoskopet. "Nej Ester! då tar jag den där!" Så tog jag leksaken. Ester ser lika glad ut för det, om ändå lite pillemarisk. Så vispar hon till mig i ansiktet med händerna, "AJ! nä nu vill jag inte leka mera med dig, gå härifrån!". Ester förstår att jag menar allvar och ändrar ansiktsuttryck snabbt, "KRAAAAAM!" Det finns ingen utväg, hon står redan och lägger armarna runt mig, jag försöker se sträng ut men det går inte... det blir snarare likt ett barn som spelar ledset. Med vidöppna ögon och armarna utsträkta har hon nu ställt sig en meter ifrån "KRAAAAAM!". Jag sätter upp en hand i vägen, hon ska inte få komma undan med att slåss. "High five!" så slår hon med sin hand på min hand och backar till andra sidan av köket. Men det var bara för att hon skulle ta sats, nu springer hon mot mig med utsträckta armar och ska kramas... jaja, kram då! :)

Sen går vi till badrummet och Ester sköter sig utmärkt på pottan :)