Upp och ner utan huvud

Det händer små roliga saker hela tiden i Esters liv, sånt där som är så lätt att glömma bort om man inte skriver ner det på en gång. Häromdagen var vi alla i hallen, Ester & Axel var på väg in i sovrummet och av nån anledning gick Ester med huvudet bakvänt och tittade på mig, som gick bakom henne. Behöver jag säga att hon gick rakt in i den lilla lilla biten vägg som är mellan dörrarna till sovrummen? Vi pratar om 15-20 cm vägg mellan två normalstora dörröppningar. Naturligtvis träffade hon mitt i prick och slog i huvudet!

Idag var vi ute och handlade lite, jag & Ester. När jag var färdighandlad frågade jag Ester om vi skulle åka hem. "Jaa... Neej!!" svarade hon. Jag frågade vart vi skulle åka istället men det kunde hon inte svara på, så det blev hem ändå...

Men det bästa är ändå det här, häromnatten när Ester vaknade i sin säng och jag gick in för att hämta över henne till våran. Jag famlade i mörkret efter hennes armhålor och lyfte upp henne. Då satte hon igång världens gallskrik - och jag hittade inget huvud på halsen!! Det visade sig att jag hade lyft henne i höfterna, lagt hennes ben runt min hals och helt enkelt höll henne upp och ner. Undra på att hon var missnöjd...

Jag har börjat jobba igen och det blir inte många timmar om dagen med Ester. Men man lär sig att ta vara på de få timmar man får på ett annat sätt än tidigare, så det blir ändå mer kvalitetstid. Och Ester verkar må jättebra av dagis. Hon går dit vid halv åtta på morgonen och än så länge hämtar Axel henne vid tre-tiden på eftermiddagen, men när han börjar sin praktik i oktober blir det långa dagar. Jag hoppas att det också kommer gå bra... Hon är hur som helst väldigt glad och harmonisk när hon är hemma och verkar nöjd med tillvaron i stort, så jag tror hon trivs och mår bra av att träffa kompisar, lära sig lite socialt samspel och hitta på saker på dagarna.