FrikyrkoEster slår till igen!

Hon är ju så underbar vår dotter...så man blir alldeles varm. Ikväll vid maten så höll vi händerna runt bordet vilket resulterade i att jag bad en liten tack-för-maten-bön. Men Ester var inte nöjd utan ville hålla våra händer ytterligare en stund. Vi höll dem igen och Ester sluter ögonen och ber nånting fint på sitt eget språk varpå både jag och Jess säger "AMEN" och Ester släpper händerna och bönestunden är färdig på riktigt. För skön är hon alltså...

Annars så måste jag få uppmärksamma det där med "BONK" igen. Nu, när jag går promenader med Ester, så springer hon då och då fram till ett brunnslock, kliver bestämt på locket och säger "BONK". Vart har hon fått det ifrån? Det måste ju vara något helt eget.... Jag hade någon dum lek med brunnslock då jag var liten...men med liten i detta fallet menar jag typ 8-9 år. Kanske utvecklas hon om mig innan jag fyller 30 :)

Så en sista njutare för den här gången:

Jag bytte blöjan innan sovdags och Ester var i sitt ässe och låg och skrattade med hela kroppen. Jag sjöng väl något småtramsigt spontant och så började Ester också sjunga. Hon fortsatte medan jag var tyst och diggade med... så plötsligt, liksom från ingenstans, sjunger hon ett högt "DIG!" och slutar sjunga. Det måste alltså varit hennes egen version av "lilla snigel"! För på den brukar hon ju fylla i det sista "DIG"-et. Störtskönt!