Vov-vov

Idag har jag o mamma varit hos en av hennes kompisar i Stockholm. Kompisen hade en bus-hund som tyckte om att springa omkull mig. Flera gånger hände det! Jag bara satt där på golvet så kom hunden springande från ingenstans och slickade mig i ansiktet så att jag ramlade. Mammas kompis sa att den tyckte om att pussas, men det där var ju till o med värre än pappas stickiga skägg-pussar! :( Fast när hunden låg på mattan o var lugn så var den rätt söt, då vågade jag till och med klappa när mamma satt bredvid.


Ibland är det jättetråkigt att åka bil. Som idag. Jag skrek helt hysteriskt hela vägen hem o ändå fattade inte mamma att jag inte ville vara ensam i det mörka baksätet. Vad är det för fel på henne?! Det blev lite bättre när jag fick en banan på statoil men när jag hade ätit upp den så var jag tvungen att vara ensam i den hemska mörka bilen igen tills vi kom hem till pappa. Vad ska man behöva göra för att mamma att förstå? Pappa fattar ju åtminstone, han brukar ju sitta där bak med mig när han åker, men mamma vill bara sitta fram...

Men ibland är det jättemysigt att åka bil. Då kan jag sitta o titta ut o räkna granarna utanför. I vardagsrummet finns bara en, så den går ganska snabbt att räkna. Men jag förstår inte varför man vill ha ett träd mitt i vardagsrummet... Mamma säger jämt att hon vill bo i stan o inte på landet. Men varför vill hon då ha skogen så nära? Jag fattar ingenting. Fast det är ganska mysigt med alla ljus o fina färger som dom har hängt upp i granen! Fast den sticks, så jag ska nog försöka hålla mig borta från den...

Nu vet jag inte om jag hinner höra av mig nåt mer innan jag åker till mormor o morfar på onsdag, så jag önskar er alla en RIKTIGT GOD JUL! Kram //Ester