måndag 8 juni 2009

Så mycket för en så liten

Oj oj, jag känner mig som Emil i lönnebergas mamma då hon skrev i den blå boken...


Under de senaste dagarna har jag haft lite ont i hjärtat för Esters skull, hon får vara med om så mycket att hon blir alldeles yr, stackarn... I helgen var det bröllop igen och eftersom Jess var värd så var det tänkt att jag skulle ha ensamt ansvar för ester under hela tillställningen. Nu föll det sig dock så att jag fick mycket avlastning av våra vänner från götet, vilket jag är väldigt tacksam för. Men Ester, hon somnade bara för att vakna igen så fort det kom en applåd...och det kom många. Då kvällen började närma sitt slut så kände jag mig verkligen elak, som om vi plågade henne med vilje. Inget ont om den fina bröllopsfesten, men det blir för mycket för en så liten. Nu ska hon få andas ut tillsammans med sin mamma och mig. Jess har fem veckors semester vilket gör att jag iofs. kan få lite vikariedagar då och då... men det är ändå som en semester för mig med då jag har avlastning av Jess (Alla ensamstående småbarnsföräldrar måste vara deprimerade i hemlighet). Visserligen ska vi åka till Torp-konferensen och senare ochså upp till Härnta m.m.... men vi ska nog allt se till att Ester får ta det lugnt i alla fall!

Just nu finns det inte så mycket mer att säga. Jag jobbade med färgläggningen av sida 11 idag. Det tog ca. 90 minuter...men då var den redan halvklar då jag började... 

Fridens

2 kommentarer:

Meta sa...

Oj, så fin jag är.

mormor sa...

pappa hjälp mej att nå datorn så jag kan skriva ser det ut som hon tänker.
mormor