E(a)ster was here

Jaha, nu sitter vi här. En mer sovande än den andre.

Vi har redan hunnit med två blöjjor och en pöl som runnit ner för pappas axel, över skulderbladet o.s.v. Klantig som jag var så glömde jag ta fram fryst bröstmjölk till henne igår, så idag får det bli ersättning tills Jessica kommer hem. Jag hade hoppats på att få sova mig igenom halva den tiden men det blev omöjligt

, efter tillräckligt många små tisslanden och tassanden så är man hur som helst klarvaken. Det kanske skulle hjälpt OM DU STÄNGDE DÖRREN OCH INTE SPRANG FRAM OCH TILLBAKA FÖR ATT HÄMTA KLÄDER HELA TIDEN!!! morr... Kanske smart att äta frukost innan man skriver på sin blogg trots allt...

Ester har upptäckt en ny hobby: att lotsas läsa böcker. Hon ligger och låter som om hon vet vad hon snackar om med en djupt koncentr

erad blick då jag försöker läsa högt ur diverse litteratur för henne. Detta bådar ju gott! ...eller? Det bästa med livet nu är ju trots allt att se hennes framsteg. För någon vecka sedan så började hon använda babygymmet mer självständigt, genom att själv slå på bollen som den svart-vita katten håller upp så att det spelas en liten truddelutt. Hon har även förvärvat sig egenskapen att berätta när det är dags att gå på toaletten. "Ahhh-puhrhhrh" säger hon och ser jätte glad ut. Det är ju skönt att lätta på trycket. Men ho

n kopplar även att det är samma sak som jag och Jessica gör ibland när vi är där inne, mycket underhållande. :) Så stolt över sådana saker....ja, tydligen! Precis i dagarna har hon också börjat godta att sova ensam, hon har somnat i sin spjälsäng och i babygymmet. Men bäst är ändå att få närkontakt, det är tryggare på det viset. Nu sover hon som sagt i sjalen. Det var rätt kul då jag satte på mig den, hon blev så glad, men då jag skulle sätta på henne sockorna för att inte fötterna (som sticker ut ur sjalen idag) inte skulle bli för kalla så lät hon som en fiskmås.

Med MNK på sterion går vi vidare och försöker trycka in en mp3 fil i bloggen... nehepp, det funkade inte. Lägger in en bild istället...

Dagens tips:

Dags för slutspel i NHL!! Det blev klart i natt att det blir St.Louis som möter Vancouver i deras första slutspelsserie. St.Louis var det motstond som jag föredrog över Chicago, Columbus och Anaheim som det stod emellan...gott. De har både sin kapten (Brewer) och en av sina assisterande kaptener (Kariya) skadade. Tkachuk börjar bli gammal och målvakterna verkar osäkra. Kolla in då Vancouver kör över St.Louis på: http://canucks.nhl.com/

Dagens funderare:

Detta kanske avgränsar mot ett djupdyk. Hur som helst så är det inte bara ett magplask. Men vad tror du skulle ha hänt med eftervärlden om Barbie och Cindy och allt vad de heter hade andra proportioner? Skulle det bli färre unga tjejer som svänter sig själva om dockorna hade varit lite fetare och inte lika smal över midjan som runt nacken (som ett smalben enligt verkliga proportioner)? Bland delar av den svarta befolkningen i Sydafrika så anses det fint med kvinnor som har en riktigt ordentlig rumpa. Att vara go och rund är ett tecken på välstånd. Ett sorts stånd till ett annat skulle man kunna säga?! Dessa kvinnor (låt oss kalla dem "big mammas") går runt med stolthet på gator och torg, folk visar dem vördnad för att de har vad som "krävs". Kanske vi i Sverige skulle anamma lite Sydafrikans kultur? Själv mår jag dåligt då jag går förbi tjejer som äter en halv gurkbit i veckan, de får slänga med håret hur de vill. Men visst, de ser ju ut som Barbiedockor, det är sant.

Dagens varning:

Vi hyrde "Burn after reading" med förhoppning om en halvdjup glädjespridare i vardagen, men nej. Den var varken särskilt insiktsfull eller särkilt rolig. Bröderna Cohen lever på sitt namn, för att inte säga de namn som de hade råd att anlita som skådespelare till filmen. Skit i den här rullen, det ända positiva är den halvt deprimerande bild de målar upp över medelåldersmänniskan.

Dagens djupdyk:

Jag försöker förbättra min relation till Gud genom att lyssna på andras erfarenheter av honom i deras liv. Detta görs väl bäst på gudstjänster i kyrkan tänker du? Njae, jag tar till mig minst lika bra genom att lyssna på en mp3-fil eller ett gammalt kasettband från 70-talet. Då jag nu har åtskilliga sådanna band och filer tillgängliga så har jag alltså börjat min lilla pilgrimsvandring. Kanske kan jag ta till mig något som sägs, kanske kan jag applicera något i mitt eget liv. Kanske väcker det inspiration till att söka Gud mer helhjärtat än förut. Jag är hur som helst inte lika driven som jag var för några år sedan, och jag vet inte hur jag väcker det drivet till liv på egen hand...bla bla bla...

Så, till saken, jag lyssnade på en mp3 som varade i en timma. Det var ifrån en konferens någonstans i USA. Det var den första filen i en stor serie så det var väl ganska självklart att det skulle innehålla en aning introduktion... men hela timman var full av introduktion... långa introduktioner av de olika arbeten som den aktuella församlingen utför(de) och de människor som drev dessa arbeten. Visst, det är jätte bra med allt detta engagemang, men jag längtade efter mer än bara presentationer för vad olika människor har gjort. Så slog mig tanken, VARFÖR finns det så mycket information på alla möten? Om man vill veta vad som händer en annan dag så kan man väl bara titta i info-häftet eller på någon anslagstavla, måste vi hela tiden prata om vad vi ska göra i morgon??? ÄR det inte bättre att koncentrera sig på nuet? Är det inte HÄR som Gud väntar på oss? Istället för så mycket babbel om vem som gör vad och "hur bra det blev för 5 år sedan då vi umgicks med Gud i någon timma" så kan man ju faktiskt få uppleva hans närvaro tillsammans och göra det till huvudsyftet för varje möte. Mindre information och mer umgås med Gud!

Touché