Ester är en riktig stjärna på att skriva och stava. Nyss satt hon i bilen på vägen hem till Leos lekland och stavade olika ord muntligt. Då hon har fel så poängterar vi det och hon blir inte sur eller besviken, hon bara fortsätter att försöka. Otroligt starkt, tycker jag.
Inne på Leos fick jag bevittna ett ytterligare bevis på Esters kämpaglöd. Hon åkte i en stor luftrutschkana och råkade hoppa ner rakt på golvet och slå i sig armbågen då hon kom ner. Jag såg hur hennes ansiktsuttryck åkte berg- och dalbana för att hamna på "nu gråter jag rakt ut"-mode. Men hon kom bara fram till mig och sade aj, visade armbågen och fick en kram. Sedan sade hon "Jag ger inte upp! JAG GER ALDRIG UPP!" och så stormade hon fram mot rutschkanan igen och åkte en sista gång bara för att bevisa att hon kunde utan att slå sig. Sedan sprang vi mot luftbåtarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar