Sommarlov. Soliga, varma, lata dagar på stranden, hos Mojje & morfar och med kompisarna. Sen slår de till som en blixt från klar himmel - vattkopporna. Som gör att man inte kan leka med någon, inte kan åka och bada, inte får följa med till affären ens... Och livet blir sååå orättvist för att inte Lillebror har de där dumma prickarna, så HAN får ju minsann åka och handla. ORÄTTVIST tjuter Storasyster så tårarna sprutar. När Mamma o Lillebror kommer hem från affären så säger hon "Jag önskar att Pappa och Lillebror kunde åka bort nån gång, så bara du och jag kan vara hemma en dag", trots att "bara hon och jag" åkte till badet igår. Det är inte lätt när någon annan får det där man önskar sig själv. Och när jag erbjuder mig att smörja in de kliande prickarna med kylbalsam så säger hon NEJ - ända tills hon får höra att balsamet är rosa, då går det bra att smörja.
Hon har hanterat dagen bra, det är svårt att inte klia, men hon har inte klagat nämnvärt över sjukdomen i sig, bara vad den får för konsekvenser i form av att inte gå ut. Vi ser fram emot en vecka i karantän nu, eller nåt... Om någon vill ha vattkoppor så går det bra att komma och hämta dem här fr.o.m. söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar