Hugga i ryggen

Hej hej, fyraårstrottset är i full gång och det är mycket tjat här hemma igen. Men som tur är så fungerar läggdags gallant, så jag tänker att detta ändå inte är lika jobbigt som när hon vägrade gå och lägga sig.

Men Ester är ju för underbar mitt i alltihop. Som när vi hade varit i Sthlm och hon sitter och försöker trösta sin bror i baksätet, i bilen. Sibbe gråter (han är för trött helt enkelt). "Sibbe, du är älskad, du är värdefull", och så försöker hon trösta honom och klappa honom. Fint.

Eller som när vi gick och lade oss för ett gäng kvällar sedan. Jag lade mig till rätta i hennes säng och sträckte ut mig. Plötsligt högg det till i ryggen och jag kved till..."ajajaj".
"Vad är det pappa?"
"Nä, det högg bara till lite i ryggen, ingen fara"
"Åhhhh", Ester ligger och tittar upp i sin sänghimmel, efter ett tag fortsätter hon.
"Men, det är väl ingen fara pappa?"
"Nej, det har nästan redan gått över, varför tror du det är farligt?" Jag märker att hon ser lite orolig och spänd ut...
"Men, det kanske är en fluga eller nått..." (Aha, Ester fastnade på ordet "HÖGG").
Båda ler brett.
"Nej, det var ingen fluga Ester, och om det hade varit det så hade det inte varit farligt ändå"...