Att E alltid varit mer verbal än motorisk är väl ingen hemlighet (även om hon inte har några problem med motoriken heller). Bokstäver är kul, att sätta ihop dem till oläsliga "ord" på frysen likaså. Men det bästa är ju när hon bygger sina meningar, testar ord i olika sammanhang för att förstå dem och när hon berättar saga!
Vid mellanmålet för ett tag sen:
E: Vad börjar gräs på?
J: Vad låter det som? G-g-g-g...
E: Ä!
J: Nej hjärtat, det börjar på G.
E: Tröja då?
J: Vad låter det som? T-t-t-t...
E (något förnärmat): Det är sant att det verkligen mest är jag som får säga bokstäverna!
Ester berättar sagor:
Det var en gång en kissekatt som åt upp nånting och då blev den en frisk hund för mormor trollade den på munnen!
En gång kom en gammal liten katt
som var så trött och alldeles matt!
Den läggde sig ner i sin säng
men ändå så var den fläng.
Den åt en peng...
med choklad på. Den var en chokladgodis, så släng och däng.
Slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar