Ibland överträffar Ester oss i smarthet. Som t.ex. när man lovar att titta till henne i sängen "när jag har druckit upp mitt te". De senaste två kvällarna har hon hunnit somna under tiden hon väntat, men inte ikväll. Efter nån timme kom Ester upp, efter att ha ropat ett antal gånger att jag skulle titta till henne, och jag fick säga igen (för sjunde gången?) att jag kommer när jag har druckit upp mitt te och att hon kan lägga sig i sängen igen, varpå tjejen kontrar med "Men man tittar ju till när man inte är där". Med det menade hon att vi (jag och Axel) kommer till henne när hon inte ligger snällt i sin säng. Och hon har ju så rätt! Om hon kommer upp så kommer ju nån av oss farande som en skållad råtta för att ta henne tillbaka till sängen... Tips på hur man får henne att ligga kvar och så att det inte blir en belöning att komma upp?! (Fast nu har hon ju äntligen somnat).
Vår dotter är ju fantastisk på alla sätt och vis och har ju alltid varit väldigt verbal för sin ålder (på 18-månaderskontrollen kunde hon ju t.ex. säga dubbelt så många ord som förväntades av henne och ett par veckor senare hade hon skrivit sin första egna ordbok). Tidigare ikväll frågade Ester oss även varför vi säger att saker är sånt de inte är (förutom resonemanget om gammal och fin). Lite smått förbryllad frågade jag vad hon menade. "Jag sa ju det! Varför säger ni att saker är det de inte är?" Jag bad om ett exempel och då kläckte hon ur sig att vi brukar säga "att träd är blommor och blommor är träd"... Jag vet inte var hon får allt ifrån, men en titt ut genom sovrumsfönstren visade iaf att trädet utanför stod i full blom, så där var ju både träd och blommor. Sen släppte hon ämnet och gick vidare med livet... Jag undrar hur mycket möjlighet hon kommer få att fortsätta utmana sig själv när hon börjar skolan och de jämnåriga klasskompisarna kanske inte har kommit lika långt? Alla kan ju inte börja skriva sitt namn när de är tre år trots allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar