Ester och jag låg i soffan här om dagen då Ester fick för sig att vi skulle sjunga. "Lilla katt, lilla katt", började hon så det var bara att hänga med.. men så kom vi till kon som sket på broa och då sa Ester bestämt "nä, nu räcker det.." :)
Man kan ju undra vart Lönneberga-inspirationen kommer ifrån, kanske den där Astrid Lindgren-skivan som ligger i Esters fönster. hur som helst så hände följande senare samma dag: Pappa och Ester ligger och vilar i mammas och pappas säng (gör vi något annat än att vila tänker du, jag tänker inte ens kommentera...). "Du och jag Ester", säger jag och suckar, trött efter en lång dag av aktiviteter med min lilla tvååring. "Du och jag pappa", svarar Ester. :)
Man kan ju undra vart Lönneberga-inspirationen kommer ifrån, kanske den där Astrid Lindgren-skivan som ligger i Esters fönster. hur som helst så hände följande senare samma dag: Pappa och Ester ligger och vilar i mammas och pappas säng (gör vi något annat än att vila tänker du, jag tänker inte ens kommentera...). "Du och jag Ester", säger jag och suckar, trött efter en lång dag av aktiviteter med min lilla tvååring. "Du och jag pappa", svarar Ester. :)
Så var vi ute och gick idag. Ester har tendensen att ta upp hela gångvägs-ytan trots att hon är så liten, så jag försöker påminna henne om att hålla mot kanten om det kommer cyklar och så. Plötsligt säger Ester: "Det kommer cykel här förstår du, pappa" och jag håller in mot kanten så cyklisten kan köra ostört förbi. Mycket perceptivt (eller perceptuellt eller vad ordet nu kan tänkas heta) måste jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar