tramsmössan

Ja du Ester... Låt mig börja med att berätta hur nattningen igår gick till. Jag gick in till Esters mörklagda rum med en liten strut som helt klart sjöng på sin sista refräng för kvällen. Efter att ha svept nära 3 DL välling så fick hon dock ny kraft till mitt stora förtret (klockan var runt nio och dygnsrytmen behöver verkligen ändras). Nu satt jag där förkyld och ansträngde mig för att inte hosta och snora så mycket medan hon som låg i knäet röck mig i skägget och konstaterade glatt att det var "PAPPA!" som tog nattningen denna gång. Efter kanske 20 minuter till så var mitt tålamod nästan slut. Siluetten av ett litet barnahuvud gungade fram och tillbaks i mitt synfält, Ester hade inte tänkt att sova den här kvällen heller! In i mammas och pappas sovrum (där Ester antagligen sover fler timmar än vad jag gör). Efter mycket om och men så stod det fast att det bara fanns en manöver som verkligen kunde få Ester att förstå vad som var meningen: ett smakprov på fem-minuters-metoden, stackars barn. Ja, hon blev lugn då jag kom tillbaka från badrummet och somnade äntligen någonstans efter 22. jag la ner henne i sin säng och skulle just tassa ut ifrån hennes sovrum då hon vaknar igen och börjar gallskrika samtidigt som jag hör grannen från andra sidan väggen sjunga en bön. Då blir man inte glad!

Ett sidospår:

Stackars Ester får aldrig lugn och ro, stackars Jess fick ta över nattningen medan jag ringde upp till grannen. Vilken pajas! Han pratar om respekt för grannar och förklarar skrikandes och konstant avbrytandes att det är såhär (med sjungande böner efter klockan 22) det fungerar hemma hos honom. Hans fru förklarar att det ofta kan vara hjärnspöken som gör att vi tror att de stör oss. Jag har försökt få tag på dem nu i över ett år eftersom de stör oss och väcker Ester, nu när de äntligen vågar konfronteras så ger dem mig en utläggning i respekt för grannar samtidigt som de försöker att totalt köra över mig och vägrar inse att de stör. Intressanta resonemang. Han skulle polisanmäla mig om jag ringer bara en gång till... aja.

Det var ju Ester som bloggen handlar om! När mycket annat är dåligt så är hon ändå ett starkt solsken för oss föräldrar. Jess har redan beskrivit hennes bravader med den lilla dockan och pyjamasen. De senaste dagarna har dockan fått vara med och äta mat, blivit tvättad på munnen efter frukost, blivit kramad i soffan under familjemys och tyvärr gått sönder :( Det är en speldosa i magen på dockan som inte längre fungerar. Men Ester tycker om den ändå som tur är, fast hon letar efter den bortklippta tråden som man drar upp speldosan med.

Det här med tramsmössa... Ester gillar ju sin jordgubbsmössa väldigt mycket. Den kommer ju på både i tid och otid. Eftersom pappa varit sjuk nu ett tag så behöver han också mössa då hans ska ut på promenad med ester. Det har Ester tagit fasta på. när jag satt och tittade på fotboll härom kvällen så kom hon med min mössa till mig och menade att den skulle sitta på mitt huvud innan hon kunde fortsätta med sitt. Undra om det är någonslags hint om att det är dags att gå ut...

Några nya ord som Ester behärskar är "Groda", "knapp" och att räkna "ett, två, tre". Igår satt jag och iakttog henne i hennes rum då hon staplade brukar på varann och räknade dem helt självmant. Men det mest populära ordet för tillfället är nog "boll". Så fort det finns en boll i närheten så blir det extas på fröken "stöken".

Kurragömma är också kul. Igår sprang jag runt i lägenheten och gömde mig med en snabbt framstapplande liten strut bakom mig. En gång lyckades jag ta mig in i gemensamma sovrummet medan Ester verkade säker på att det var i köket jag satt på lur. Jag hörde hur hon började skratta för sig själv då hon närmade sig kanten på det sista skåpet innan köksbordet - där har jag ju suttit förut. Men så blev hon tyst för att sedan lite brytt springa in mot hallen sägandes "tittut". Då hon väl hittade mig bakom sovrumsdörren så blev hon väldigt glad - Pappa var inte försvunnen ändå!

Så har farmor varit här: