Esters nya fotbollsmoves

Några överstegsfintar....

...och en kvick vändning...

Se koncentrationen på bollen i steget...

Motståndarna får ta till annorlunda medel för att stoppa henne - här: en vagn.

Men va!? vad hände nu?

utkastade i paradiset

Idag är det bröllop på TV (Ja, i verkligheten också) så pappa och Ester blev utslängda i sommarvärmen under vigselakten. Vi tog Esters största boll och traskade ner mot fotbollsplanerna i Gottsundagipen. Ester sprang runt med bollen i händerna från en början, sedan tränade hon inkast. Men efter att pappa demonstrerat hur man använder fötterna för att föra fram bollen så började hon dribbla runt planen som om hon vore född till proffs. Otroligt duktig! Hon passade t.o.m. då jag bad henne (bättre än många tonårsspelare). Iofs. är det en hårfin skillnad mellan skott, pass och allmän fint. Det var helt fantastiskt att vara ute och spela boll med sin dotter. Solen var sådär perfekt varm och vinden var stilla. Vi var nästan helt ensamma på det flera hundra meter långa gräsfältet där ett antal fotbollsplaner i olika storlekar breder ut sig. Det ända jag ångrar var att kameran låg hemma. Men det tar vi nästa gång.

Ester = Fotbollsproffs alltså!

Pottpremiär

Nu kommer ett sånt där inlägg som ingen annan än vi föräldrar är intresserad av att läsa, men som vi skriver för att vi tror att hela världen vill veta: Ester har gått på pottan för första gången. Vi har försökt tidigare men det har aldrig gått särskilt bra, då hon bara har ställt sig upp igen och skrikit för allt vad hon är värd. Detta trots att hon till en början hade pottan som leksak i flera månader (innan den var använd!) för att vänja sig vid den. Men på sistone har hon visat mer o mer intresse för pottan och ibland valt själv att sätta sig på den med kläder och allt när man är i badrummet. Så när hon visade alla tecken på att det var dags att bajsa idag så tog vi ut henne i badrummet och satte henne på pottan. Det gick hur bra som helst, inga protester. Läste en liten bok och när hon hade bläddrat fram och tillbaka ett par gånger så var hon klar, superduktig tjej! Tror inte hon fattade riktigt vad hon hade gjort, men vi va nöjda :) Så framöver blir det iaf till att bajsa på pottan, mycket mindre kladd att torka efteråt... Hur vi ska göra med nr 1 vet jag inte riktigt än, för där är hon inte lika tydlig när det är dags, men vi tar en sak i sänder...

"Titta en boll"

Ester har ju för vana att föra ganska långa resonemang med både sig själv och oss föräldrar. Problemet är ju dock alltid att vi inte förstår vad hon säger. Men idag kom den första RIKTIGT formulerade meningen "Titta en boll" då hon själv slog upp uppslaget med lilla Kalle och hans boll i en av favoritböckerna. Underbart!

Annars knallar det och går för henne. Hon har fått en ny hobby, nämligen den att titta i fotoalbum. Hon tjatar sig till det varje kväll. Pappas gamla album sedan han var yngre är inte alls lika intressant som Esters egna album från dag ett och framåt.... vilken liten diva :)

tramsmössan

Ja du Ester... Låt mig börja med att berätta hur nattningen igår gick till. Jag gick in till Esters mörklagda rum med en liten strut som helt klart sjöng på sin sista refräng för kvällen. Efter att ha svept nära 3 DL välling så fick hon dock ny kraft till mitt stora förtret (klockan var runt nio och dygnsrytmen behöver verkligen ändras). Nu satt jag där förkyld och ansträngde mig för att inte hosta och snora så mycket medan hon som låg i knäet röck mig i skägget och konstaterade glatt att det var "PAPPA!" som tog nattningen denna gång. Efter kanske 20 minuter till så var mitt tålamod nästan slut. Siluetten av ett litet barnahuvud gungade fram och tillbaks i mitt synfält, Ester hade inte tänkt att sova den här kvällen heller! In i mammas och pappas sovrum (där Ester antagligen sover fler timmar än vad jag gör). Efter mycket om och men så stod det fast att det bara fanns en manöver som verkligen kunde få Ester att förstå vad som var meningen: ett smakprov på fem-minuters-metoden, stackars barn. Ja, hon blev lugn då jag kom tillbaka från badrummet och somnade äntligen någonstans efter 22. jag la ner henne i sin säng och skulle just tassa ut ifrån hennes sovrum då hon vaknar igen och börjar gallskrika samtidigt som jag hör grannen från andra sidan väggen sjunga en bön. Då blir man inte glad!

Ett sidospår:

Stackars Ester får aldrig lugn och ro, stackars Jess fick ta över nattningen medan jag ringde upp till grannen. Vilken pajas! Han pratar om respekt för grannar och förklarar skrikandes och konstant avbrytandes att det är såhär (med sjungande böner efter klockan 22) det fungerar hemma hos honom. Hans fru förklarar att det ofta kan vara hjärnspöken som gör att vi tror att de stör oss. Jag har försökt få tag på dem nu i över ett år eftersom de stör oss och väcker Ester, nu när de äntligen vågar konfronteras så ger dem mig en utläggning i respekt för grannar samtidigt som de försöker att totalt köra över mig och vägrar inse att de stör. Intressanta resonemang. Han skulle polisanmäla mig om jag ringer bara en gång till... aja.

Det var ju Ester som bloggen handlar om! När mycket annat är dåligt så är hon ändå ett starkt solsken för oss föräldrar. Jess har redan beskrivit hennes bravader med den lilla dockan och pyjamasen. De senaste dagarna har dockan fått vara med och äta mat, blivit tvättad på munnen efter frukost, blivit kramad i soffan under familjemys och tyvärr gått sönder :( Det är en speldosa i magen på dockan som inte längre fungerar. Men Ester tycker om den ändå som tur är, fast hon letar efter den bortklippta tråden som man drar upp speldosan med.

Det här med tramsmössa... Ester gillar ju sin jordgubbsmössa väldigt mycket. Den kommer ju på både i tid och otid. Eftersom pappa varit sjuk nu ett tag så behöver han också mössa då hans ska ut på promenad med ester. Det har Ester tagit fasta på. när jag satt och tittade på fotboll härom kvällen så kom hon med min mössa till mig och menade att den skulle sitta på mitt huvud innan hon kunde fortsätta med sitt. Undra om det är någonslags hint om att det är dags att gå ut...

Några nya ord som Ester behärskar är "Groda", "knapp" och att räkna "ett, två, tre". Igår satt jag och iakttog henne i hennes rum då hon staplade brukar på varann och räknade dem helt självmant. Men det mest populära ordet för tillfället är nog "boll". Så fort det finns en boll i närheten så blir det extas på fröken "stöken".

Kurragömma är också kul. Igår sprang jag runt i lägenheten och gömde mig med en snabbt framstapplande liten strut bakom mig. En gång lyckades jag ta mig in i gemensamma sovrummet medan Ester verkade säker på att det var i köket jag satt på lur. Jag hörde hur hon började skratta för sig själv då hon närmade sig kanten på det sista skåpet innan köksbordet - där har jag ju suttit förut. Men så blev hon tyst för att sedan lite brytt springa in mot hallen sägandes "tittut". Då hon väl hittade mig bakom sovrumsdörren så blev hon väldigt glad - Pappa var inte försvunnen ändå!

Så har farmor varit här:

Pyjamas + Leksak = Sant!

Ester har en ny liten hobby: Att slå in sina leksaker i sin pyjamas. I helgen drog hon ner pyjamasen som hängde över sängkanten, kämpade på ett tag för att lyckas vika ut pyjamasen och la sin nalle i, sen vek hon ihop den lite och bar runt på paketet. Idag var det bollens tur, när hon lekte med Axel. Hon virade in bollen i pyjamasbyxorna och gick till Axel med grejerna. Sen stoppade hon bollen i "midjehålet" i byxorna och sa Tittut när den kom ut i andra änden av benet.

Undrar vilken leksak som kommer härnäst...

SOOOV!!

Varje dag med Ester är ett äventyr! I morse vaknade hon ca kvart över fyra och tyckte det var en jättebra idé att va vaken och hoppa runt i vår säng och klappa på oss i T V Å timmar. Sen somnade hon om, sov till halv elva och trots bara tio minuters middagslur så är hon fortfarande vaken och tycker livet är lika roligt, när klockan är midnatt. Vad ska man göra!? Det börjar kännas desperat nu, ffa när jag tänker på att det bara är två månader kvar tills hon börjar på dagis och jag börjar jobba om mindre än tre. Om jag inte behöver sömnen nu så kommer jag göra det då...

Va i lekparken idag, Ester siktade direkt på gungorna, men eftersom de redan var upptagna så gick vi och gjorde nåt annat ett tag. Satte henne på en gunghäst där hon verkade trivas i några minuter, sen sa hon "Å ne" vilket jag tolkade som "Gå ner". Lyfte ner henne och hon travade återigen mot gungorna - järnkoll på att en av dem hade blivit ledig! Tyvärr hann nån annan före så vi fick åka lite rutschkana också innan vi kunde "gung-gung". Men då hade hon bråttom, sprang tvärsöver lekparken för att hinna fram :)

Nu tror jag äntligen att Lillstrumpan har somnat, halv ett är klockan så det är väl på tiden... Imorrn hägrar lunch med småvännerna och sen får vi se om pappa kanske lägger upp några bilder från farmors visit i helgen som var. Vår kamera fungerade inte, så det hänger på att farmor isf mailar bilderna hon tog. Tills vidare, vänner!