Helgen som kom och gick

Jahaja, nu har ju Axel redan lovat att jag ska skriva ett inlägg så det är väl bara till att göra det då. Helgen som gick var fullspäckad av aktiviteter, bilder kommer kanske några stycken senare men Axel har ju lagt ut bilder för bara en liten stund sen om ni scrollar ner, så ni får njuta av dem så länge.

I lördags packade vi in oss allihop och en resväska i bilen och for till Stockholm. Esters kompis L skulle döpas och ha födelsedagskalas, massor av kompisar och goda kakor och bullar, men Ester ville bara ha tårtan. När dopet var avklarat, tårtan äten och presenterna öppnade frågade L:s mamma om Ester ville gå ut och gunga. Ester, som var fullt upptagen med nånting just då, tittade upp och tittade nyfiket omkring sig; "Gung!" sa hon och var redo på två röda. Tyvärr brann ett skrotupplag inte så långt ifrån så det var inte läge att va ute i giftiga gaser... Så vi åkte hem till mormor istället (morfar jobbade) och grillade med mormor, moster, morbror och deras bihang. Jättemysigt :)

På söndagen var planen att gå på Fjärilshuset, men det regnade så ofantligt i omgångar, så jag ville inte ta risken att promenera genom Hagaparken och bli genomblöta. Åkte till Kista och åt äcklig glass istället innan vi skjutsade Axel till tåget så han kunde åka hem. Jag o Ester stannade ett par dagar till.

På måndagen var vi hos Esters lilla vän L igen och lekte hela långa dagen. När vi skulle åka hem följde L och hans mamma med till mormor och åt middag innan de åkte hem och sov. På kvällen gick min mobil sönder så tisdagen fick vi vackert börja med att besöka Media Markt och köpa en ny. Inte riktigt planerat, för att inte säga budgeterat, men vad ska man göra... Sen gjorde vi inte så mycket under dagen, men på kvällen var vi i stan och träffade Noomi som kommit hem från Nya Zeeland tillsammans med sin karl. Hon har varit borta i drygt två år, bortsett från en Sverige-semester förra året, men nu ska de flytta hit igen. Eller, hon ska flytta hit igen och han ska flytta hit... Medan vi (och några andra vänner) väntade på Noomi o Josh passade Ester på att gå sin längsta sträcka nånsin utan stöd, hela 16 steg i rad.

På vägen hem somnade Ester i bilen och sov ca en timme. Strax innan vi var hemma vaknade hon igen och tyckte det var en alldeles förträfflig idé att va vaken till midnatt. Inte mycket att göra åt saken när det blir så där, tur vi är lediga hon och jag :) Men om vi va trötta på henne igår kväll så blev vi desto gladare idag, när hon fick för sig att promenera runt i lägenheten hela dagen. Utan stöd. Se där ja, till slut kom hon igång på riktigt! Axel säger att det är hans bästa födelsedagspresent och jag är ju beredd att hålla med :) Heja Ester!

Lite bilder och dylikt

Tjena. Idag fyller jag (pappa) år. Det är kul. Speciellt kul är den present jag fått ifrån Ester. Men jag tänker inte säga vad det är utan låta Jess göra det i ett senare inlägg. Nu blir det bilder från Maj! - take over Ester:

Ja, det är bara bubbelvatten i flaskan. Men är man så här liten kan det bli mycket bara det!

Ute och knallar med pappa. Vi har ju blåa vagnar båda två.

Jobbar lite på mammas uppsats.

Vissa tycker att Hockey VM är intressantare än ANDRA.

Tummen upp! Nu kan jag borsta håret också.

Farfar E och hans B kom förbi. De hade med sig en fin present. Det blir faktiskt rätt coola melodier i mellanåt. Kanske kan pappa sno en och använda i någon framtida låt...

Här är tant B, hon sa ett skämt som bara jag och hon förstog. :)

När man saknar sin mössa får man improvisera. Nu har jag börjat patrullera vardagsrummet med denna militäristiska hink på huvudet nästan varje dag.

Pappa hjälper mig att gräva lite i sandlådan.

Så testar jag min identitet, du vet sådär som ungdomar gör nu för tiden...

Tack o hej, leverpastej! snart kommer mamma skriva mer om mig!

My name is Mischief

(Mischief är engelska för bus, så slipper ni slå upp det)

Oasen

Man skulle ju kunna tänka sig att ju mindre man sover desto tröttare blir man. Men Esters filosofi de senaste dagarna verkar ha vart den omvända, ju tröttare hon borde vara, desto mindre har hon sovit. Helt plötsligt har hon gått från att sova ca 13 timmar per dygn, till mindre än elva, helt utan förvarning. I förrgår somnade hon halv tolv och igår halv elva. Trots detta har hon inte sovit så mycket längre än vanligt på morgnarna och efter en period där hon sovit middag i hela 45 minuter har hon återgått till sina vanliga 30. Nu har hon dock somnat vid åtta ikväll, återstår att se om hon vaknar vid sex imorgon bitti eller om hon har tagit förnuftet till fånga och sover tillräckligt igen...

Nu när våren, solen och värmen börjar göra sig påminda igen så har jag och Ester hittat ett vattenhål i stan: Lekparken i Stadsparken. Så här mysigt hade vi idag:

Gunghästen, eller vad den kallas...

Sandlådan...

Gung, gung...(Esters uttryck när hon tycker att det A) är dags att gunga eller B) dags att läsa boken där dom gung, gung, gungar fram nerför ån...)

Lunch i solen!

Efter allt det där somnade jag gott i vagnen, tillsammans med mina bästa kompisar - bollen och mössan.

Kodord Midsommar

Ja... när Ester ligger och hoppar fram i sängen två timmar efter hon gått och lagt sig - utan att ha sovit en blund - då börjar man ju fundera. Lägg sedan till att knän och armbågar ligger hopvikta under magen och den helt gröna pyjamasen är på - då är bevisen många. Var det så att mamma kysste ett lika grönt djur som blev en prins (pappa)? Är det så dessa gener har kommit in i släkten? Hur som helst... koackackackackaaaa SOOOOOOOOOOOOOOOOV TRAMSUNGE!

Körkort, kaffe och andra vuxengrejer

Pappa har fått för sig att han ska ta nåt som heter körkort och därför måste vi ut och åka bil hela tiden. Men vi åker ingenstans! Vi bara åker runt, runt och sen åker vi hem igen. Vad är poängen med det!? Jag fattar inte riktigt hur svårt det ska va, pappa springer ju jämt omkring med kameran hemma, kan han inte bara komma ihåg att ta med den till bilen och ta en bild när han sitter bakom ratten, så har han ju sitt körkort sen? Annars finns det ju såna där kameror på vägarna, det berättade mammas morbror när han hälsade på igår, om man kör tillräckligt fort så tar dom tydligen kort åt en, så det kan han väl prova då? Att man ska behöva tänka åt vuxna...

Jag har hittat en ny favoritdricka. Mjölk är inte så gott, vatten är rätt gott ibland, men KAFFE, det är grejen det! Mmm, njum njum! Egentligen så tänkte jag visa en film för er, där jag visar hur gott jag tycker att det är, men den fick visst inte plats... Så istället får ni komma hit och titta på den :)

Sen har jag en annan ny favorit: Min jordgubbsmössa! Jag tycker så mycket om den så jag vill ha den på mig hela tiden och när jag inte får det så blir jag jättelessen. Jag har till och med lärt mig att ta på den själv :)

Just det, sen var det ju det här med att gå... Jag började ju ta några steg för några veckor sen, men då var inte pappa med. Han har väntat o väntat på att jag ska visa honom, men jag har inte riktigt känt att läget varit rätt. Men sen i fredags, då lurade mamma mig! Vi tog en liten promenad tillsammans medan pappa åt upp sin pizza på pizzerian. Sen när vi kom tillbaka till pappa så släppte mamma min hand så jag fick gå sista biten själv. Det kunde gått bra, men jag ramlade på rumpan så en annan snubbe nästan snubblade över mig. Men pappa var glad, för han fick se att jag kunde gå. (Jo, jag KAN, men jag VILL inte!)

Jag tror det var allt för idag, kram till er alla! /Ester

Ester spektakel, kusin vitamin...

...eller ja, det kanske är Ester som är kusin vitamin egentligen... för det var hon som hoppade runt med en vitaminburk när kusinerna var här och hälsade på i helgen. :)

Men låt oss börja ifrån början. Det är så att Ester har varit rejält sjuk ett tag. Hon fick feber redan i slutet av förra helgen och var riktigt dålig i flera dagar. Jess åkte till Umeå på måndagen för att äntligen bli helt färdig med sin utbildning så jag och Ester fick klara oss själva under natten. Ester vaknade med svår feber och var väldigt ledsen. Det blev inte bättre för att jag hade så hård träningsvärk att det tog någon minut varje gång jag skulle lägga mig i sängen ...för att inte säga att ställa mig upp från den. Alvedon gör dock underverk för Ester då hon är dålig, det är mest en fråga om att lyckas få i henne den. Hur som helst så har vi haft det lite tugnt ett tag. Men i helgen kunde både jag och Ester hänga med efter bästa förmåga.

För i helgen har kusinerna med föräldrar hälsat på oss. Vi var på bröllopsfest i lördags och det har varit ett rejält drag under varje minut från det att de klev in genom dörren tills att de packade ihop sig och åkte hem igen. En sådan helg innebär mycket uppmärksamhet och mindre sömn för en Ester. Tur att hon hade vilat upp sig rejält innan med 15-timmars sömnpass bl.a.

Stora V läste ut två böcker under dagen då hon skulle åka hem (något som skulle ta mig några veckor fast jag la manken till). Hon är smart och väldigt populär hos Ester. V fick också hjälpa Ester att gå omkring på en av alla lekplatser som vi besökte på söndagen. Då alla kusinerna springer omkring på lekplatsen kan man ju inte själv bara sitta i barnvagnen hela tiden juh!

Stora B fick en puss av Ester vid matbordet, han rodnade :) Han är också väldigt populär och står för mycket av det höga tempot och boll-lekarna som dök upp så fort Ester fick en ledig sekund. Det märks verkligen att hon är omtyckt hos B, kanske just för att tempot är en stor gemensam faktor.

Men det mest intressanta mötet är ju det mellan Ester och lilla G. G är fortfarande äldre än Ester (kommer sannolikt att förbli det i framtiden också), men hon är ändå "lilla" jämfört med sina syskon. Det blev en del rivalitet om både leksaker och uppmärksamhet. Men ibland blev det också väldigt bra, speciellt då den korta helgen var på väg att ta slut. Då fick G en kram av Ester som betalade sig med en puss på kinden - väldigt, väldigt gulligt! Det roligaste för oss ester-föräldrar är dock all den inspiration som G ger till Ester. Nu vill hon gärna gå - och länge också.

För gå har hon gjort sedan kusinerna varit här. Hon tog en promenad från den "blåa" lekplatsen ända bort till skolgården (om det säger något). Först räckte det med att Jess höll i ena handen, men så satte sig Ester på knäna på gruset och blev ledsen. Så jag fick hjälpa till och hålla den andra handen. Det gav en väldigt underlig och underbar känsla. Här gick vi, hela familjen - hand i hand - på en solig vårpromenad :) Det fortsatte idag/igår (måndag...det är natt nu när jag skriver) då Ester gick runt mitt på stan med oss på varsin sida. Det blir rätt långa sträckor tills hon ger upp och ställer sig och kramar om Jess ben krampaktigt. Snart snart snaaaaart får hon låta bli att hålla oss i fingrarna - det gör faktiskt lite ont :)

Ja...det var INTE allt...men ganska mycket. Kusinerna vill inte vara med på bild här på bloggen så det blir tyvärr inte några sådana denna gång. Men vi har en rolig film i arkivet tills nästa inlägg, samt några andra småroliga nyheter. På återseende!