Så, tänker du, vad är det egentligen som hon har åstadkommit under det här året då? Jo, förutom ALLT som redan står skrivet här på bloggen innan detta inlägg så....
Nu kan man kasta den stora plastbollen till henne och få den tillbaka på samma vis. Hon ställer sig på knä, höjer upp bollen med hela armlängden, höjer upp ögonbrynen (om det hjälper vet jag ej) och släpper bollen så den studsar och rullar fram till mig. YEAY!!
Hon kan peta på sin egen näsa och låta med munnen så som jag och Jess låter då hon petar på våra näsor. Mycket underhållande!
Hon kan hälsa på BVC och krypa iväg ifrån sina föräldrar längst den nästan millånga korridoren utan minsta bekymmer. Sedan kan hon också se väldigt sur ut då hon tittar på BVC-sköterskan medan hon får sprutor.
Hon kan gå iväg och välja en rolig bok, komma och ge mig den för att sedan kasta sig i mina armar. Då är det meningen att jag ska ta upp henne och läsa.... även om hon byter sidor hela tiden vilket gör läsandet smått omöjligt. Tur att man kan en del böcker utantill vid det här laget.
Hon har åstadkommit 3 tänder uppe och tre tänder nere... eller FÅTT snarare! Intressant siffra på en annars så parvis symetrisk kroppsdel.
Men mest av allt är jag stolt över att Ester är så otroligt glad av sig. Visst kan hon tjura till då hon inte får som hon vill eller något gått riktigt på tok, men hennes normala sinnestillstånd är glädjen. Kanske är det så för alla bebisar då de får upptäcka världen... men Ester visar det så tydligt och det är som balsam för själen. Kanske är det så att många gamla bittra människor skulle behöva mycket mer tid med små solstrålar för att fortsätta se livet från den ljusa sidan. Alla borde få ha en liten Ester i sitt liv. Nu börjar jag bli för sentimental....OVER AND OUT
1 kommentar:
hon är en riktigt glädjespridare...! Tack för jag får vara en del av ert liv...
Skicka en kommentar