Stand ups!

Jepp, ni som lusläste kommentarerna från förra inlägget såg säkert att hon redan då hade ställt sig upp för första gången, nu har det hänt några gånger... hon kryper fram till lämplig plats (framför vardagsrumsbordet, fåtöljen i hennes rum eller dylikt), sätter sig då på rumpa efter lite akrobatiska konster med benen för att sedan gripa tag i en yta på rätt höjd och dra sig upp tills fötterna hamnar mot golvet (benen kringelkrokar i alla möjliga olika rörelser innan detta). Sedan står hon där tills hon plötsligt får lust att släppa taget!!!! Tur att det finns en pappa som går runt och bevakar 24 timmar om dygnet :)

Idag vände hon sig om till mig då hon stod, plötsligt var det mina axlar som hon höll sig fast vid, tills hon släppte och jag fångade upp henne innan kollisionen med borden blev faktum.

Annars har hon också diggar när jag spelat gitarr idag. Riktig headbang då jag sjöng med inlevelse!

"Hej" och "tack" har dykt upp lite spontant i repertoaren av ord. Hon tycks vilja veta vad en del saker heter nu också, hon pekar och tittar och får ur sig något som kan tolkas som "vad är det"... men det är fortfarande bara i sitt allra första stadium.

Att krypa på knäna är också nytt, det har ju mest varit vad mormor kallar "ålning medelst hasning" som gällt fram tills nu. Vid ett flertal tillfällen har hon klampat in i badrummet med buller och bång (tröskeln ligger på över en decemeter som en del av våra gäster bittert har fått erfara).

Ja, så har vi varit ute och rest en snutt också... men det får ni bildbevis på vid senare tillfälle. Ha det!