Ester sa vid maten idag att hon vill dö. Jag försöker att inte säga så mycket "nej nej!" om sånt, utan istället höra varför hon känner så, för att kunna fånga upp hur hon mår. Idag ville hon dö för att få träffa Gud och Jesus i himlen. "Tror du man träffar dom där?" frågade hon. Jag sa att jag tror man kan möta Gud på olika sätt, redan här på jorden, även om han inte kommer som en person. Jag råkade säga att man behöver öppna sitt hjärta och då tittade hon med STORA ögon - "Hur kan man göra det?!" Jag tror hon tänkte mer konkret än jag gjorde :) Sen föreslog hon själv att man kunde prata med Gud genom att be. "Fast om man pratar om bajs och sånt där så vill han nog inte lyssna. Då håller han för öronen och sätter på jättehög musik!"
Jajjemän. I "Herdens och den Helige Sonens namn. För nåt sånt säger de när de döper nån".
