"Pappa, är du en man" frågar Ester på ett lite finurligt sätt då vi ska försöka sova middag (yeah right!) innan resan till Göteborg.
"Ja, det är jag" svarar jag lite förnärmat.
"Är du en man, eller en Äppelpaj!?" fortsätter Ester.
Jag skrattar så att hela sängen guppar, Ester hänger på.
Glad i hågen jublar hon "Äppelpaj! Äppelpaj!" och skrattet eskalerar ännu mera.
Nu tror Ester att det är själva ordet äppelpaj som är roligt...
Efter några små samtal likt det om huruvida Ester är en muffin eller ej så säger Ester:
"Jag måste hämta min kossa så du får tid..."
Jag fattar noll medan Ester stormar ut ifrån sovrummet och börjar rota i en av hennes leksakslådor i hennes egna rum.
In kommer hon sedan med en plastko i högsta hugg och slår mig med den tills jag ger upp kudden som hon siktat in sig på... aj! aj! äppelpaj!