En ynklig sjukling

Asså så här är det ju: När mamma inte fattar från början, då får jag ta i med hårdhandskarna. Jag försökte förklara för henne i förmiddags att det inte var läge att åka till träningen. Jag visade det genom att bajsa två gånger på några minuter precis innan vi skulle åka. Jag tänkte att vi skulle missa bussen då och det gjorde vi iofs, men mamma bara sprang iväg med mig ändå och väntade på nästa buss. Så då fick jag köra nästa trick. När pappa är sjuk behöver han ju inte gå till skolan, så då tänkte jag att det måste ju funka för mig också. Så när vi hade kommit av bussen (jag ville ju inte störa de som var på bussen...) så spydde jag. Det funkade. Mamma träffade sin träningskompis och sa att vi måste åka hem igen. Hurra! Jag hade ju inte alls nån lust att vara hos några barnvakter jag inte känner idag...

Nackdelen med att vara sjuk för att slippa saker är att man måste fortsätta vara sjuk sen resten av dagen för att inte mamma ska misstänka mygel, så idag har jag försökt vara hängig hela dagen. Ibland händer det ju så där superroliga saker, som t.ex. en boll eller musik, så jag har dansat och bollat lite, men jag har klängt och myst mest hela dagen och inte ätit så mycket, då verkar jag sjuk. Och så kom jag på att om jag är sjuk så får jag äta vad jag vill, det måste inte vara mat, så jag fick MASSOR med mangopuré till middag, som jag älskar! Men jag behövde inte äta nån kalops. Hurra, mera mango!

Igår kväll somnade jag sent, det tog över en timme för mig fast jag fick sitta hos mamma och pappa i knät. Sen vaknade jag 03.17 i natt och fick komma in till mammas o pappas säng. Men då hittade jag inte pappa, och utan pappa kan jag ju inte sova! Båda måste vara där annars går det inte. Så pappa fick inte sova på soffan längre (han säger att mamma tar upp så mycket av sängen att inte han får plats. Men egentligen tar jag upp mest! Fast det visste han ju inte när han la sig på soffan, för då sov jag fortfarande i min säng...) Hur som helst så tog det 1½ timme för mig att somna om, men när mamma ropade in pappa så somnade jag direkt. Hurra för pappa!

Nu ska julen ut - part 2

OK, nu kommer fortsättningen... håll till godo! :)

Esters mysrum, igen.

Ester och Pumpas tomteverkstad...

Årets gran, inte lika maffig som den som fick kapas en halvmeter för att få plats... men helt ok.

Apelsiner är en ny upptäckt - för Struten alltså! Ester kan klämma flera stycken per dag.

En vacker, vit jul fick vi!

Första gången med Kalle...

Sovpause x2

Lite kort kjol tycker pappa... Det är en (omvänd)åldersgräns på att ligga däckad på vardagsrumsgolv också Ester... men det var ju jag som la dig där den här gången. :)

Julskinkan var en HIT! Likaså älg och lamm skulle det visa sig innan året var slut...

Vadå?! Papper har jag väl tuggat på förut, vad är grejjen!?

En stor elefant! Morfar hittade en hel elefantfamilj till Ester, just nu sover hon tillsammans med Mamma-elefanten. :) Mycket mysiga är de.

Hur gör man då man är bebis, det är Julafton, man bara umgås och umgås och aldrig får vara ifred men ändå behöver gå på toa!? Jo, man kryper under bordet. Detta har blivit praxis då vi har gäster, Ester är pryd redan nu :P

Han är svår att mysa med den här, för han verkar lite rädd för mig... men nu tog jag dig allt!

Nä då, Ester har nog förstått att morbror Knot gillar henne.

Myser med moster Hajen och hennes Krik.

Så underbart skön bild...så jag blir alldeles varm i hjärtat. På Juldagen var vi förbi Esters faster Malena och hennes Anders

Juldagsmys. Tyvärr så var det bara och välja mellan fokus på Ester eller på faster Malena och Anders. Om vi skrev en blogg om dem så hade jag valt den andra bilden. ;)

Det kuligaste med granen är just det -> kulorna.

"Nu ska vi se hur min femtielfte julklapp fungerar..."

Visst Ester, det blev en God Jul, en av mina godaste och förhoppningsvis din allra bästa hittills! ;)

Nu ska julen ut, även på bloggen!

Nä, nu får det väl vara nog av slackerfasoner av oss föräldrar! "bju på lite bilder" har jag hört från vissa specifika håll. ;) Så här kommer julen med Ester:

OK, bara så du är med på några grejjer. Det är för tillfället ganska svårt att fotografera Ester! Hon gillar det i och för sig, men hennes miner är inte alltid till hennes fördel då hon ska posea framför kameran. Hon släpper för det mesta allt hon har i händerna och rusar fram till den, vilket gör det svårt att få med de stunder som är tänkta. dessutom är hon ju snabb som blixten - vilket gör att många bilder blir suddiga - speciellt julbilder som behöver få den där mysiga känslan av avstängd blixt! Därför blev de flesta bilderna vid jul riktigt dåliga och dessa några av de fåtal som blev kvar! :(

Jul är en tid då man får vila ut, det har Ester förstått. Men så kopierar hon ju mamma i allt också... Det orättvisa i det hela är att då mamma och Ester ligger och gottar sig i sängen så har pappa stigit upp för flera timmar sedan. Jag har skrattat många gånger åt den totala kopiering av mammas sovpositioner som Ester har för sig.

Juletider innebär kyla. Kyla innebär mycket kläder. Här ligger Ester helt hjälplös på golvet och väntar på att vi ska ta på oss skorna.

Tipp tapp!

Vi jammar ganska ofta jag och struten!

Så här mysigt har Esters fönster varit.

VA?! var det allt?! ...Nej nej. fortsättningen följer på momangen! (Dumma blogger lägger till nya bilder längst upp...)

Mini uppdate

Jag börjar få lite dåligt samvete för att vi inte uppdaterar bloggen så ofta nu för tiden. Själv har jag (pappa) prov stup i ett och lägger mycket av min kraft till studierna. Annars är det väl också så att både jag och Jess saknar inspiration till att skriva... eller inspiration är kanske fel ord... Ester är VERKLIGEN en inspiration till att skriva ;) Men, men.. Det finns en tid för allt antar jag, blir bara ett kort inlägg ännu en gång. Då någon av oss orkar så kommer det upp bilder sedan jul osv... men varför skriva en blogg om varför man inte orkar uppdatera den kan man fråga, över till ämnet!

Några viktiga avstamp i Esters liv sedan sist är bland annat det att hon börjat knyta ihop handling och konsekvens mer och mer. Hon vet vad som händer då man gör vissa saker. Som t.ex. om man petar mamma på näsan, då låter mamma "eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee" och så kan man vända sig till pappa och göra samma ska och få samma effekt! För någon dag sedan satt hon och växlade mellan våra näsor för fullt. Det har t.o.m. börjat bli så att hon ser förundrad ut då vi plötsligt glömmer att låsa då den lilla handen greppar näsan rätt som det är.

Så märker man att hon blir järvare och järvare. Det är fortfarande läskigt att försöka stå och gå helt själv, men hon blir allt mer stabil och kräver mindre och mindre hjälp. hon visar gärna upp sina framsteg ett par gånger per dag efter att jag kommit hem ifrån skolan. en dag kröp hon fram till gåvagnen, greppade den med båda händerna och växte sig allt större ju närmare hon drog sig till den. från knägående blev hon till slut fotgående och det kändes som om hon försökt visa på evolutionslärans "apa till människa" teori fast inom loppet av några sekunder.

Klättra har hon också börjat göra. Hon klättrar upp i vår säng själv nu. Även vardagsrumsbordet har hon erövrat, men det är "AJ AJ" att klättra på det...och det vet hon ju om. Jess försöker få Ester att förstå att man måste klättra ner ifrån saker med fötterna för och ryggen utåt, tydligen har det gett resultat för här om dagen lyckades det lilla livet att komma ner ifrån soffan utan någon aktiv hjälpinsats.

Vampyrlooken är fortfarande intakt också. Vet inte om vi har hunnit skriva om det, men nu har Ester fyra tänder som är framme (och ska borstas fast man inte vill). Men det är inte de två främsta tänderna på varje käke som kommit fram. Nej, det är visserligen de främre på undersidan, men på övre käken så är det tänderna brevid framtänderna som tittar fram. Då Ester hoppar fram på sina knän och låter som Gollum (i Sagan om ringen) med vampyrgapet öppet så förstår ni att man ibland springer och gömmer sig! Det tycker i och för sig Ester är ganska kul, speciellt då hon hittar en!

Tack och Godjö

She moves in mysterious ways

Ester har ett underbart sätt att ta sig fram emellanåt. Hon sätter sig på knä och hoppar framåt! Jag förstår dock inte hur hon orkar. Jag har testat och tro mig, det är inte ett skönt sätt att färdas! Men å andra sidan så brukar det inte handla om så långa sträckor för hennes del...

Det börjar dra ihop sig till kalas här hemma. Vi har ju två födelsedagsbarn i januari, så det står tre kalas på agendan inom loppet av ett par veckor, förutom alla Esters kompisar som fyller i början av året också... Vi kommer se ut som små bollar lagom till Beach 2010!

Det händer saker hela tiden med en ettåring runt omkring. Senast idag hittade Ester havregryn på golvet, som jag tappade när jag kokade gröt. Dem plockade hon upp - och stoppade in i Axels öra!

Så där ja, det blev bara några korta noteringar, men det är åtminstone ett inlägg... Over and out!

Titta pappa, jag kan stå!

Idag när jag (Pappa) kom hem ifrån skolan så var ester en liten tjuris. Hon gnällde mer eller mindre konstant oavsett blöjbyte eller mat... tills jag satte mig ner i köket och frågade vad det var frågan om. Då kröp Ester fram till mig, tog tag i mina byxor och ställde sig upp. Sedan tittade hon glatt på mig, böjde sig ner i sittposition och ställde sig upp igen. Efter några ytterligare demonstrationer vågade hon hålla ut ena armen som om det var ett litet cirkusnummer. Vi var båda väldigt förtjusta! Nu dröjer det nog inte länge tills hon går runt här hemma. Hon har förstått att hon faktiskt kan stå utan att hålla i sig, även om det fortfarande är väldigt läskigt.